av Rune Lindström
För produktion krävs Råvaror/naturtillgångar, Arbetskraft/energi och Kapital. I västvärlden har vi efterhand byggt upp kapitalet. Länge trodde vi att energibristen skulle hämma utvecklingen, men när skräcken för kärnkraften avtagit och med upptäckten av den tillgängliga mängden fossil olja, gas och kol har tron på evig tillväxt kunnat leva vidare. Tillgången på råvaror, det vill säga naturtillgångar, är fortfarande bristfällig. Den biologiska mångfalden, artrikedomen, världshavens och atmosfärens förmåga att lagra avfall är problemområden där jakten efter bl.a. batterimetaller förvärrar läget. Situationen blir inte bättre av att den mänskliga samarbetsförmågan, som också är en naturtillgång, sviktar. Det här är min summering av Kåre Olssons föregående inlägg.
Slutsatsen blir densamma. Vi behöver begränsa förbrukningen av naturtillgångar till en rimlig nivå. Det betyder naturligtvis att vi får vänja oss vid: mindre garderob, kortare dagliga resor, enklare nöjen, mindre bostäder, (i stället för, som idag, en ensam människa bakom vart tredje upplyst fönster i storstaden, kanske två bakom vart annat).
Miljöproblemen är globala. Förståelsen av vår situation har funnits åtminstone sedan 1960-talet med Rachel Carsons ”Tyst Vår” och egentligen långt tidigare. Det måste ha skrivits hyllmetrar litteratur som argumenterat ömsom vädjande, ömsom intellektuellt med klent resultat. När argumentet varit att det blir dyrare ju längre vi väntar med åtgärder, då har opinionen valt att vänta och betala högre kostnader senare!
Jag tror att tiden har kommit när vi på nytt måste vända oss till religionen. Vi skall intressera Katolska kyrkan, Islam, Buddism, Kyrkornas Världsråd, Naturreligioner och Ockulta rörelser. ”Börja samarbeta för en gemensam framtid” Låt oss börja med vår ärkebiskop. Inom religionen finns ett starkare engagemang för att vårda skapelseverket än hos Handelshögskolan och Sveriges Riksdag. Religionens förmåga att påverka människor i hela världen är stor. Jag behöver inte nämna några exempel.
Tidaholm 9/5 2025
Rune Lindström
Framtiden i våra händer 