Nordisk Folkriksdag

UTTALANDE FRÅN NORDISK FOLKRIKSDAG i MARIEHAMN 29 JULI – 1 AUGUSTI 2010

Nordisk Folkriksdag har varit samlad i Mariehamn 29 juli - 1 augusti på den demilitariserade fredens ö – ÅLAND - mitt i ett nedsmutsat Östersjön.

Ett huvudtema var möjligheten till en NY NORDISK UNION, där Professor Johan Galtung var huvudtalare. Johan Galtung betonade vikten av att återskapa en gemensam nordisk insats vad gäller internationell konfliktlösning och efterlyste ett ökat mellanfolkligt samarbete på detta område.

Ett annat tema var ”Från Köpenhamn till Mexico”, där klimatsituationen i världen behandlades med konkreta exempel på lokala initiativ som kan ha stor betydelse för en bättre, hållbar utveckling, lokalt och globalt.

Från Åland fick Folkriksdagen höra om kampen mot GMO - grödor och om ett blåmusselprojekt som kan bidra till att rena havet.

Från Danmark underströks den förnyelsebara energins potential med betoning på vindkraft.

Folkriksdagens deltagare betonade vikten av folkrörelsernas engagemang i arbetet för att motverka föroreningar både från atomvapen och kärnkraft särskilt i Östersjöregionen.

Från Åland – ett ö- rike i Östersjön - förs nu facklan till Väst - Norden och ett annat ö - rike, Färöarna, som erbjudit sig att arrangera sin första Nordiska Folkriksdag, i juli-augusti 2011.

Nordisk Folkriksdag uppfordrar alla engagerade folkrörelser och enskilda att fortsätta arbetet för en tätare nordisk samverkan inom alla områden, inte minst det kulturella som tillsammans med vår gemensamma historia skapar de band som binder oss samman.

Frihetsberövandet av närmare 2000 demonstranter och preventivt gripande av talespersoner för ickevåldsaktioner under Klimattoppmötet i Köpenhamn i december 2009 är inte förenligt med nordisk folklig och demokratisk tradition.

Vi hoppas på ett stort nordiskt deltagande på Folkriksdagen i Torshavn på Färöarna 2011.

Folkriksdag på Färöarna 2011

Ett tjugotal personer från alla de nordiska länderna samlades till den 21:a Nordiska folkriksdagen – för första gången på Färöarna, ett sällsamt örike mitt ute i Atlanten.

Efter ett par timmars flygresa från Köpenhamn, skymtar vi en grupp höglänta öar utkastade mitt i Nordatlanten mellan Island och Norge och Nordväst om Skottland – Föröarna eller Föroyar (på färinska).

När vi väl landat och sitter i den taxi som ska föra oss in till Torshávn, huvudstaden, berättar chauffören att färingarna för tillfället är alldeles till sig av lycka: Detta är den andra dagen med sol! Tidigare har det varit totalt fyra soltimmar under hela juli månad.

Vägen in till huvudstaden är välbyggd och nyligen asfalterad och går fram genom en av de två avancerade undervattenstunnlarna som är cirka fem kilometer lång. Vi färdas genom ett landskap präglat av yppigt gröna kullar utan bebyggelse och ser många får, en del kor och hästar, men inga träd. Man vet inte om träd någonsin funnits på öarna, berättar chauffören.

Följande dag startar Folkriksdagen med en utflykt till Kirkjuböur, som var det andliga och kulturella centret på Färöarna fram till reformationen. Där finns en medeltida kyrka och den imponerande Roykstovan, som vilar på rester av den gamla biskopsgården, där kungsbönder efter reformationen har bott i obrutna släktled. I små grupper beger vi oss iväg uppåt längs bergkanten. Sjöfåglar och andra mer landbaserade fåglar följer oss nyfiket liksom en del får.

Stigen är utmärkt med stenrösen (vardar), ett system som färingarna använt sig av i många hundra år för att markera stigarna över bergen, långt innan riktiga vägar och tunnlar fanns. Marken är stenig och floran påminner om den svenska fjällvärldens.

Eget parlament

Hogni Hoydal inleder Folkriksdagen med en glimrande bra presentation av Färöarna, politiskt, geografiskt, historiskt och kulturellt. Hogni sitter både i det färinska Lagtinget och (som en av två) i det danska Folketinget. Han målar med breda penseldrag.

• Utspridda på arton öar bor en befolkning på knappt 50 000 personer (varav cirka 20 000 i huvudstaden)

• För att göra det lättare att nå varandra har man satsat stora resurser på moderna vägar, broar och tunnlar.

• Färöarna är till största delen en självständig nation (utom vad gäller utrikespolitik, polis, miltär och valuta) med ett eget parlament, Lagtinget. Färöarna är inte medlem i EU.

• 5 procent av BNP kommer från Danmark.

• 80 procent av färingarna vill ha självständighet från Danmark om ekonomin kan tryggas på annat sätt.

• Ungdomar och kvinnor flyttar ut från landet. Arbetslösheten är på 6 procent.

• Oljefyndigheter finns under havsbottnen. Utvinns kanske inom de närmaste fem åren.

• Inkomsterna kommer till 97 procent från fiske, fiskodling och fiskeprodukter.

• 80 procent av befolkningen tillhör den evangeliskt -lutherska kyrkan och 10 procent ett frireligiös samfund – Plymouthbröderna. Kyrkan har, enligt Hogni Hoydal, en starkt konserverande kraft. Man är bland annat emot fri abort och homosexualitet, men tecken på en viss modernisering finns.

• Kvinnorepresentationen i Lagtinget är låg, men har ökat från två till fem personer (av totalt 33 parlamentariker) i det senaste valet.

• Energiförsörjningen består till 40 procent av vattenkraft, 6 procent av vindkraft, 54 procent av diesel. Det gör färingarna till de största miljöbovarna i världen (per capita), efter USA.

Slutligen nämner Hogni Hoydal att Gunnar Wetterbergs förslag om en ny Nordisk Union tagits väl upp på Färöarna liksom tanken på en Nordatlantisk Union bestående av de gamla EFTA -länderna plus Färöarna.

Skulle Island gå med i EU blir Färöarnas framtid splittrad. En Nordatlantisk Vision är viktig, avslutar han.

Den första dagen handlade fortsättningsvis om bland annat den omfattande skolboksproduktionen på Färöarna, lokal demokrati och EU och om utvecklingen av Alternativ Energi på Samsö i Danmark.

Barriärer och samarbeten

Nästa dag inleddes med en spännande paneldebatt på temat Väst- och Östnorden – likheter och skillnader

Maj-Britt Imnander berättade mycket personligt om sin uppväxt i Jämtland . Språken i Norge och den jämtländska dialekten liknade varandra. Numera bor hon i Sörmland och blickar österut. Mot Finland finns definitivt en språkbarriär, som försvårar det nordiska samarbetet, om inte finnarna fortsätter att lära sig svenska.

Hon berättade om sitt arbete som chef för Nordens hus i Reykjavik på 1970-talet. Det var det första i sitt slag som senare skulle följas av liknande hus på Färöarna och på Grönland.

1979 då det grönlänska hjemmestyret infördes besökte Maj-Britt en  folkhögskola i Sisimiut på Grönlands västkust. Man talade där om att knyta kontakter med sina inuitiska fränder i Kanada. Vid senare besök på 1990-talet hade man utvecklat ett sådant samarbete och därigenom stärkt sin identitet, men det nordiska samarbetet var och är fortfarande viktigt.

Slutligen påpekar Maj Britt att Väst-Nordiska Rådet finns – ett samarbetsforum för Grönland, Island och Färöarna, bildat 1985.¹⁾

Island i skärningspunkt

Island befinner sig i skärningspunkten mellan den amerikanska och den europeiska världen, säger Páll Vilhjalmson som är anställd hos EU-kritiska Heimssýn. Enligt Páll använde amerikanarna sig av Island enbart som ett hangarfartyg under den tid som de hade basen i Keflavik.

Sedan 1911 finns det Universitet på Island. För högre studier reser man i allmänhet till USA, men sedan fem till tio år tillbaka kan man också avlägga doktorsgrad på Island.

– Begreppet välfärdsstaten är ett sammanhållande kitt mellan de nordiska länderna, i öst som i väst, menar han och påpekar också att det är värt att notera att de väst- nordiska staterna alla är kuststater (öriken) medan de öst – nordiska är fastlandsstater. Tillkommer Kust-Norge enligt de norska deltagarna.

Likheter och skillnader

Så kom turen till vår färinska inledare Mikkjal Helmsdal. Han är dramatiker och rektor för en gymnasieskola i Tórshavn. Han har vridit och vänt på frågan om skiljaktigheter mellan Väst- och Öst-Norden och kommit fram till att det finns en klar skillnad vad gäller formalism och ansvarstagande. Eftersom han arbetat på Åland, praktiserat i Sverige och naturligtvis känner Danmark och Färöarna väl, vet han vad han talar om.

Han menar att det går ett stråk av formalism från väster till öster, som blir allt tydligare ju mer man närmar sig Finland. I Sverige och Finland har människor också en utpräglad arbetstagarinställning. Man vet sin plats, men känner också ansvar för de beslut man varit delaktig i och ser till att de i möjligaste mån förverkligas.

Så är det inte om man reser i motsatt riktning, enligt Mikkjal, mot Danmark och Färöarna. Där vill man helst lägga problemen i någon annans ’kasse’ och gillar att i stället för regler och bestämmelser hitta ’ad hoc’-lösningar. I Öst-Norden finns det en administrativ smidighet. Där är det viktigt att vara korrekt i sitt arbete, men också att personligen ha en åsikt i olika samhällsfrågor. I Väst-Norden däremot avstår man gärna från att ta ställning och undviker i det längsta att ta personligt ansvar för något.

Nu utbryter ett glatt tumult i salen. Alla håller inte med om beskrivningen. Det gör däremot Páll som understryker att också islänningarna gärna använder sig av informella lösningar.

En norsk kommentar var att inte bara Kust-Norge utan också hela Nord-Norge borde räknas till Väst-Norden. Den norska självbilden är inte en utan många. De norska socialdemokraterna som sitter i regeringsställning vill politiskt tillhöra Öst-Norden. Norge är därför på många sätt ett splittrat land.

Detsamma gäller Danmark, påpekar en dansk deltagare. Danmark tillhör både Öst- och Väst-Norden. Utkants-Danmark, till exempel Nordjylland, ligger långt ifrån Köpenhamn. Där har man fiskerikontakter med resten av Norden. Delar av Danmark rör sig definitivt i riktning mot Väst-Norden, Danmark är inte bara en ’kontinental blamage’.

Bland kommentarerna tas också Arktis viktiga roll upp och särskilt Grönland som fick självstyre så sent som 2009.

Nordiska värderingar hotade

Slutligen gör Leena ett inlägg om att de nordiska värderingarna – som ligger som en grundbult under vår nordiska familjekänsla – är hotade. Vi går bakåt i alla länderna med minskad offentlig sektor och större inkomstskillnader. Vi måste göra våra röster hörda och försvara allt det goda vi vunnit av jämlikhet, social trygghet och välfärd.

På eftermiddagen är det fiskefrågor och kampen om de vandrande, pelagiska fiskebestånden av makrill och sill, som är utgångspunkt för debatten. Det är en fråga primärt för Island, Färöarna och Kust-Norge. Man är oense om hur stora kvoter som ska få tas upp av de nationer, där fisken passerar på väg mot sitt slutmål.

Kvällen avslutas med en livlig debatt om Norden och EU – om EU:s intressen och strategier och de folkliga rörelsernas intressen och motstrategier.

Normalt sommarväder

Följande dag har vädret slagit om till det regniga, blåsiga ’normala’ sommarvädret på Färöarna. Vi är på utflykt. Målet för vår resa är Mykines, den västligaste av öarna, som förutom sin vilda skönhet, varit känd för att vara ett häckningsparadis för mängder av sjöfåglar som till exempel lunnefåglar och sulor.

Efter en ganska turbulent båtresa och fri vandring under en halvtimme, samlas vi i kyrkan. En blöt skara får där höra om öbefolkningens hårda villkor, som ständigt inneburit en ojämn kamp med elementen. Om tragedier till sjöss vittnar minnesplaketter på kyrkans väggar. För närvarande bor sex familjer kvar på ön, något fler sommartid.

Till vår besvikelse har de ’pittoreska’ lunnefåglarna med sina färgstarka röda näbbar övergivit ön, i varje fall tillfälligt. Förmodligen för att den småfisk som utgör fågelns huvudföda har vandrat iväg åt ett annat håll. Kanske beroende på förändring av havsvattnets temperatur. Ingen vet säkert.

Efter att ha klättrat uppåt i den våta vegetationen till ett imponerande minnesmärke över alla dem som omkommit till havs och blickat ner över den hukande bebyggelsen och de majestätiska havsvidderna, anträder vi vår återresa till Tórshavn, betryckta över de tunga villkor som människor här har levt under för inte så länge sedan.

Nordisk samhörighet

Så återstår det för oss liksom för alla på Färöarna att få vara med om festligheterna kring Olavsöka – Nationaldagen, som firas till minne av norske kung Olav den Helige, som dödades 29 juli 1030 vid Stiklestad. Högtidligheterna börjar med att Lagtingets medlemmar och landets biskopar tågar i procession från Domkyrkan, där de välsignats inför det nya parlamentariska året som tar sin början just den dagen. Folkmassan sluter upp efter gruppen riksdagsledamot samt präster och vandrar den korta vägen till den öppna platsen framför Lagtingsbyggnaden, ackompanjerad av vacker körsång.

Senare under dagen avlöser kultur- och sportevenemangen varandra. Man får intryck av att de flesta av öarnas befolkning har kommit till stan liksom många färingar i förskingringen och en del turister.

Framåt kvällen klär vi oss fina och beger oss ut på stan för att ströva runt, äta middag och invänta midnatt, då den mäktiga folkliga körsången ska gå av stapeln. Stämningen är hög och regnet håller sig diskret i bakgrunden.

Strax före midnatt samlas vi nedanför Lagtingshuset. Vi är många, säkert flera tusen, gamla och unga. Inslaget av nationaldräktsklädda färingar är stort. Så bryter sången ut. Som en mäktig våg väller den fram.

I mer än timme står vi så där i natten tillsammans, i hjärtat av Tórshavn, på ett litet örike mitt ute i Atlanten och sjunger oss nästan berusade av vemod och en slags högtidlig innerlighet och samhörighet med varandra och jag kommer att tänka på Vigdis Finnborgadottirs avslutningsord till Folkriksdagen på Island för några år sedan: ”Det finns en inneboende kraft mellan oss i Norden, likt tråden Gleipner,i den nordiska mytologin, som spanns för att binda fast Fenrisulven. Den var gjord av kattors tramp, björnars senor, kvinnors skägg, bergens rötter, fiskens andedräkt och fågelns spott.”

Tökk Fyrr (Tack så mycket) Föroyar!

Gunilla Winberg

PRESSMEDDELANDE

Hur kan Norden stärka FN globalt, nationellt och lokalt?

På sitt årliga möte i Nordisk Folkriksdag, som i år ägde rum i Jondal på norska Vestlandet var temat HUR KAN NORDEN STÄRKA FN – globalt, nationellt och lokalt?

Olika aspekter av Nordens roll togs upp, bland annat vikten av att söka frigöra FN från USA:s alltför stora inflytande, att arbeta för ett avskaffande av vetorätten och sträva efter inrättandet av en folklig generalförsamlig (UNPA), där världens medborgare ska kunna göra sina röster hörda.

Vikten av nordiskt samarbete inom FN – organen betonades också med hänsyn till att Norge och Island står utanför EU och därför kan handla friare än Sverige, Danmark och Finland i vissa frågor.

FN:s arbete för freden belystes på flera sätt. Bland annat betonades vikten av kvinnors aktiva deltagande i konfliktlösning och fredsarbete på alla nivåer. Ett betydelsefullt instrument i det arbetet är FN:s säkerhetsråds resolution 1325 ”Women,Peace and Security”.

Det problematiska i att Norge och Danmark är medlemmar i NATO och därför inte står fria i vad gäller säkerhetsfrågor diskuterades också. Bland annat Natos tillgång till de norska sattelitstationerna på Svalbard och i Antarktis, liksom det faktum att Sverige sedan 2007 årligen upplåter stora områden i Norrbotten till NATO-ledda militärövningar.

Deltagarna i Folkriksdagen enades om att med förnyade krafter verka för ett på sikt FRISTÅENDE NORDEN .