Kontraster

KONTRASTER - boken om Erik Dammanns liv, från barndomen fram till idag.

Kontraster



Erik Dammann

Erik Dammann, den f.d. reklammannen, som bodde en tid med sin familj på en söderhavsö, är i Sverige mest känd för att han startade rörelsen Fremtiden i våre hender (FIVH) 1974 i Oslo under ett bejublat möte med över 3000 deltagare. (Den svenska rörelsen bildades två år senare, hösten 1976) I sin bok om rörelsen, Alternativ framtid, Forum för Systemdebatt m.m berättar Erik också om den svåra depression som drabbade honom för några år sedan och som hotade att slå honom till marken, men som han så småningom tog sig igenom genom att skriva

KONTRASTER - boken om sitt liv, från barndomen fram till idag.

Det är en gripande och på många sätt oerhört stark bok, vacker, pulserande av liv, inte minst i porträtten av föräldrarna och uppväxten under Andra Världskriget. Om sitt förhållande till livet skriver Erik att det gäller att aldrig låta sig fångas i rutiner. Så har också Erik Dammann levt. Då och då har han brutit av vardagen med att göra långa roddturer (från Oslo till Köpenhamn t.ex.) tillsammans med sin älskade hustru Ragnhild, med studieresor till Afrika och Asien och med snögrottor uppe i Nordmarka - som blivit till skimrande naturupplevelser.

Recension

Beretning om ett mangfoldigt liv (En berättelse om ett mångfaldigt liv) Aschehaug 2005, (400 sidor)

Erik Dammann, den f.d. reklammannen, som bodde en tid med sin familj på en söderhavsö, är i Sverige mest känd för att han startade rörelsen Fremtiden i våre hender (FIVH) 1974 i Oslo under ett bejublat möte med över 3000 deltagare. (Den svenska rörelsen bildades två år senare, hösten 1976) Inte lika många känner till att han också tog initiativ till forskningsprojektet Alternativ Framtid på 1980-talet - ett storstilat försök att lägga fram en vision om ett annan framtid - mer i linje med Framtiden i våra Händers ideologi. Tyvärr föll hela försöket platt till marken på grund av särintressen. efter att först fått ett omfattande stöd både ekonomiskt och av många forskare och "vanliga" människor.

Nästa projekt som Erik arbetade med var Forum för Systemdebatt - ett debattforum som också drogs igång med pompa och ståt i en proppfull samfunnssal i Oslo i mars 1998. Utifrån ett Upprop, där krav ställdes på att vi i den rika delen av världen borde besinna oss och inte fortsätta att sträva efter ökad tillväxt som ju innebar (och innebär) en ökad rovdrift på naturen och en fortsatt obalans till nackdel för de fattigare delarna av världen. Med hjälp av uppropet samlades många hundra namnunderskrifter in bla på många högt uppsatta personer ,både i Norge och i Sverige, där Forum för Systemdebatt introducerades följande år.

I sin bok berättar Erik också om den svåra depression som drabbade honom för några år sedan och som hotade att slå honom till marken, men som han så småningom tog sig igenom genom att skriva KONTRASTER - boken om sitt liv ,från barndomen fram till idag.

Det är en gripande och på många sätt oerhört stark bok, vacker, pulserande av liv, inte minst i porträtten av föräldrarna och uppväxten under Andra Världskriget.Förutom alla de verksamheter Erik Dammann varit engagerad i med lyckat resultat, berättar han i boken också om det försök till filmatisering av "Pengarna eller Livet" som trots gott finansiellt stöd från flera håll aldrig blev till film, eftersom det ursprungliga manuset så småningom, efter många turer och ännu fler inblandade, förvanskats till oigenkännlighet.......Om sitt förhållande till livet skriver Erik att det gäller att aldrig låta sig fångas i rutiner: - "Rutinen er den största hindringen för ett godt liv fordi den får dagerna att försvinne uopplevde mellan fingrene våre. Rutine er det motsatte av liv. Det er brudd på rutinen som får oss å föle att vi lever."Så har också Erik Dammann levt. Då och då har han brutit av vardagen med att göra långa roddturer (från Oslo till Köpenhamn tex) tillsammans med sin älskade hustru Ragnhild, med studieresor till Afrika och Asien och med snögrottor uppe i Nordmarka - som blivit till skimrande naturupplevelser.Som avsluting på denna lilla betraktelse ,skulle jag vilja tillägna Erik D

Karin Boyes dikt "I Rörelse:"

Den mätta dagen, den är aldrig störst

den störstadagen är en dag av törst

nog finns det mål och mening i vår färd

men det är vägen som är mödan värd.

Det bästa stunden är en nattlång rast,

är elden tänds och brödets bryts i hast

på ställen där man sover blott en gång,

blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

bryt upp, bryt upp den nya dagen gryr

oändligt är vårt stora äventyr.




Gunilla Winberg