Bygdeinventering 2016

Rapport från en 300 mil lång norrländsk resa i mitten av juni 2016.

Bakgrund

Det var en artikel i Mijömagasinet  i september 2014 med rubriken "Inget parti talar om ödehusen" som fick upp våra ögon för problematiken med obebodda hus på landsbygden. Vi tog upp frågan med Hela Sverige ska leva (se www.helasverige.se) och mötte intresse för att bland de lokala utvecklingsgrupperna inom HSSL försöka sprida tankarna på att göra en bygdeinventering av glömda marker och öde hus. Kontakter togs med ordföranden i de 21 länsbygderåden för att utröna intresset för besök inom deras respektive län.

Av olika skäl kom den resa vi nu gjort att begränsas till besök hos ett tiotal bygdegrupper i Västerbottens och Västernorrlands län. Innan vi släpper lös kedjan av röster från bygdegrupperna, vill vi bara nämna att vi tjuvstartade resan med ett kort besök på den stora mjölkgården i Lönås strax norr om Adak, 6 mil från Arvidsjaur,  där bonden var i färd med att bryta ny mark för att utöka sina vallodlingar och därmed sin självförsörjning av djurfoder.

karta scannad 1

Karta över vår resväg genom Västerbotten, Ångermanland och Medelpad.

1. Kusfors

Fram till 1972 var Kusfors en järnvägsstation på norra stambanan. 1993 byggdes en ny järnvägsbro över Skellefteälven och rälsen hamnade vid sidan om den gamla stationen. Ett imponerande ånglok står vid sidan av den nu upprivna rälsen och minner om flydda tider. Det välbevarade stationshuset utgör numera det allaktivitetshus, som drivs av den lokala byaföreningen.

Inne i lokalen finns fotografier från svunna tider, då Kusfors var ett blomstrande stationssamhälle, men det bär också spår av de aktiviteter som föreningen under ledning av Länsbygderådets ordförande i Västerbotten, Lars Westerlund, ägnar sig åt. Det kan var operaföreställningar i miniformat eller afrodans och förstås allmän caféverksamhet. I byn har också föreningen ”Mörkret och Kylans glada vänner” sin bas, som varje år, för femte gången i rad, arrangerar en tävling i vintersimning med deltagare från femton nationer.

xstationshus kusforspia

Gunilla Wiberg (närmast) samtalar med Kusfors ordförande Lars Westerlund vid allaktivitetshuset, förr järnvägsstation.

Vi kommer så in på huvudsyftet med vår resa, den att stimulera till bygdeinventeringar, att undersöka tillgången till obebodda hus och marker. Lars Westerlund tänder på idén och som ordförande för HSSL i Västerbottenlän, säger han sig vilja söka ett Leader bidrag (Lokalt ledd utveckling, LLU) för att antingen genomföra ett pilotprojekt i hela Västerbotten eller i Norsjö kommun.

2. Bygdsiljum Utveckling

Vi finner Karin Axelsson vid huset med den rosa cykeln vid entrén, som hon beskrivit. Efter ett kort orienterande samtal om bygdeinventeringar leder Karin oss in i berättelsen om situationen i samhället Bygdsiljum. En positiv bild där resurser tillvaratas och leder till utveckling

- Vi har 365 fastboende i samhället i dag. Det finns ca 400 arbetsplatser varav 240 hos Martinssons Trävarufabrik som utvecklas och är mycket positiv för bygden.

Aktiebolaget Bygdsiljum Utveckling, BUAB, bildades 2002 med 40 företag, ett tiotal föreningar och privatpersoner. Alla inkomster går till investeringar, underhåll och som aktuellt exempel, nämner Karin att man nu bygger en lekplats och en sommarcamping nästan mitt i byn

Inkomsterna för BUAB kommer bland annat från uthyrning av lägenheter. Det är i dag välkomna resurser, inte minst för asylsökande och för ny arbetskraft till ortens företag. Situationen är gynnsam för centralorten Bygdsiljum på många sätt.

3. Föreningen för utveckling av Tavelsjö- och Rödåbygden

Trakten runt Tavelsjön är slående vacker med sina odlingsmarker, sina skogar och blånande berg. Kassören för ”Föreningen för utveckling av Tavelsjö och Rödåbygden”(TuRe), Nils-Ola Andersson, berättar att det hela började med att Tavelsjö Byanät(TBN) en ekonomisk förening av boende i Vännäs, Vindeln och Umeå kommuner, bildades år 2002 för att bygga bredband. Utbyggnaden av fiberkabel lade grunden till ett starkt nätverk bland de cirka 700 medlemmarna, som beslöt att även starta en bredare ekonomisk förening för utvecklingen av Tavelsjö- och Rödåbygden, TuRe.

Man äger numera kyrkan och prästgården, som hyrs ut för café- och restaurangverksamhet. Turismen uppmuntras genom att man skapat vandringsleden ”Tavelsjön runt” och satsat på ökad tillgång till övernattningsmöjligheter.

Just nu arbetar man med en utställning om hur 40 nya lägenheter kan byggas i anslutning till prästgården vid stranden av Tavelsjön mitt i byn.

De cirka 4000 bofasta i Tavelsjö är jordbrukare, småföretagare eller arbetspendlar de 30 km intill Umeå.

I Tavelsjö finns inga obebodda hus eller gårdar. I Rödåsel däremot har vissa bönder svårigheter att få sin verksamhet att gå runt vilket är problematiskt för bygdens utveckling.

4. Besök hos Hummelholms Kulturförening

Vi anländer till Hummelholms gamla skola och vinkas in på gårdsplanen av ett antal entusiastiska personer. Gruppen ingår i styrelsen för Hummelholms kulturförening.

Mötet har den här gången förstärkts med kommunalrådet i Nordmalings kommun Madelaine Jacobsson, som berättar att kommunen har drygt 7000 invånare varav 65% bor utanför tätorterna. Av dem arbetspendlar många, vilket för med sig problem för butikerna på landsbygden. Byarna runt Hummelholm har skapat en gemensam grupp för de sju byarna kallad D7-gruppen. Ordföranden för gruppen deltar i vårt möte.

I Hummelholm finns varken skola eller affär längre, trots att man kämpade tappert för båda delarna, lägger Christer Johansson, ordförande i Kulturföreningen till. Vi får också veta att det för närvarande bor cirka femtio personer i byn och att man skulle vilja bli många fler.

xNorrlandkurt

Kurt Gustafsson (till vänster) i samtal med föreningsaktiva på trappan till den gamla skolan i Hummelholm - nuvarande bygdegården

Vi får då tillfälle att ställa frågan om bygdeinventering. Har man gjort någon sådan? Jo, under tre års tid gjordes efterforskningar i de sju näraliggande byarna för att ta reda på om man kunde friställa hus. Det kunde man till en del, några nybyggare flyttade in, men den fasta, något ålderstigna befolkningen minskade också i antal, så den totala befolkningsökningen blev liten.

- Vi behöver ett tillskott av nya människor här i byn, utbrister Christer Johansson, som nyligen flyttat tillbaka till Hummelholm från Umeå. Vi behöver människor, som tänker annorlunda, som uppskattar vår vackra natur och ser alla möjligheter det finns till eget företagande.

- Vi vill gärna ha hit barnfamiljer. Idag finns det inte längre någon mjölk- eller köttbonde i byn. Vem ska i framtiden ta hand om landskapet, som vi alla älskar? Våra ängar slås med lie och i augusti varje år har vi en slåtterfest som brukar dra många till byn, hemvändare och andra, fortsätter Christer. Vi har också sedan många år tillbaka satsat på en vandringsled längs älven och har utbildat guider och undersökt övernattningsmöjligheter

D7 gruppen är viktig för att få byarna att samverka och se helheten. - Vi ska komma ihåg att de fyra nordligaste länen har 53% av Sveriges yta, men bara en miljon av dess invånare, sammanfattar Madelaine Jacobsson. Vi behöver bli fler.

5. Gideå bygdegårdsförening

”På gång i Gideå” läser man på föreningens informationshäfte för sommaren. ”Här är allting möjligt”, är en annan rubrik. Det där stämmer nog ska vi erfara.

Vid det stora rosa huset mit i byn väntar Bengt Rönnqwist som sköter ruljansen på Stiftelsen Gideågården, där vi nu befinner oss. Här i huset finns olika lokaler för skolverksamhet och föreningslivets behov. En väl använd byggnad för möten och publika aktiviteter. Nu också med möjlighet att direktsänd operaföreställningar från La Scala med flera.

xNorrlandgidea

Gideå, "Byn där allt är möjligt". Föreningen blev 2015 utsedd av Hela Sverige ska leva till årets utvecklingsgrupp.

Förutom Bygdegårdsföreningen finns många andra aktiv sammanslutningar på orten, bland annat en hembygdsförening.

En boendegrupp bildades 2014 som arbetar aktivt med att spåra upp hus som står tomma. De tar kontakt med husens ägare för att höra om de eventuellt vill sälja eller hyra ut husen. Resultatet av arbetet är positiv och har bidragit till viss inflyttning till bygden som därmed också för med sig att skol- och barnomsorg kan hållas kvar liksom affärs- och olika hantverksföretag.

För närvarande är ca 30 asylsökande boende i Gideå och 180 i Gideå bruk en halvmil bort. En mötesplats på Gideågården är öppnad med bland annat språkcafé. Kanske snart de för dagen tillsalubjudna husen och några lediga lägenheter får nya inflyttare för verksamhet i bygden.

6. Besök hos Skorpeds Framtid

På väg till Skorped passerar vi genom en grönskande dalgång med en blänkande älv i botten och omfattande odlingar längs sluttningarna. Det verkar vara nybyggarland, även om många av de boende i Skorped och längs vägen dit arbetspendlar, i huvudsak till Örnsköldsvik. Det får vi höra senare, när vi sitter samlade med Jeanette Sollgard, ordförande i Skorpeds framtid och hennes kollega som driver caféet, i den ståtliga stationsbyggnaden, där föreningen har sina möten. Järnvägen strax bakom är fortfarande i bruk, även om det var länge sedan tågen stannade här.

norrlandskorped

Jeanette Sollgard, ordförande i Skorpeds vänner, och hennes kollega som driver restaurangen, på trappan till det före detta stationshuset.

Vi ber Jeanette att berätta lite om Skorped: - Här bor 300 invånare i samhället, 800 totalt i socknen. I Skorpeds Framtid är vi 90 medlemmar varav sju är aktiva. Det finns 10–11 andra aktiva föreningar i byn och mycket god sammanhållning.

– Många är egna företagare, många hantverkare av olika slag. Vi har mataffär och egen skola – förskola och åk 1–6. Högstadiet ligger i grannbyn Bredbyn. Folk trivs här, fortsätter hon. Ungdomarna flyttar ut för att studera, men vill sedan flytta hem igen.

Och då kommer vi till vår hjärtefråga: Hur är det med tillgången till hus? Jo, den är inte tillräckligt omfattande. Vi letar aktivt på nätet och när vi får tips om gårdar och hus som är till salu här i närheten tar vi kontakt. Plan och miljö inne på Örnsköldsviks kommunkontor arbetade med en inventering av dolda resurser för något år sedan. Jag ska undersöka den saken, fortsätter Jeanette.

Något som hon undrar över är vad om händer med de fastigheter som Allmänna Arvsfonden får ta över. Till slut nämner hon att ett sätt att överbrygga bristen på bostäder är att inrätta ett tvågenerationsboende, det vill säga att bygga ett andra hus, på en redan bebyggd tomt, där någon, ofta föräldrarna, redan bor. - Så var det ju förr på många håll i landet. Varför inte ta upp den traditionen igen, utbrister Jeanette entusiastiskt.

7. Vibyggerå Byalag och Bordtennisklubben

Vi möter Hans-Erik Näslund utanför den anrika Bordtennisklubbens hus centralt i byn Han är ordförande i Vibyggerå Byalag men sedan årtionden tillbaka en av de fyra som blev upphovsmän till Bordtennisklubben. Den styr och ställer med mycket i Docksta får vi veta. Hans-Erik är också nybliven ordförande för HSSL:s Länsbygderåd i Västernorrland.Byalaget, med ca 255 medlemmar, står i dag för idéella trivselskapande arrangemang och aktiviteter i Docksta. Arbetsgrupper tar sig an, fördelar och sköter olika uppgifter utöver det kommunala.

Hans-Erik är intresserad av idén om Bygdeinventering och vill gärna skapa en grupp även för arbete med detta. Omlandet är stort och säkert finns obrukade resurser som väntar på människor med nybyggaranda och deras bidrag till stärkt landsbygdsutveckling.

Vi följer Hans-Erik till Bygdegården som förvaltas av Bordtennisklubben utöver mark och andra mindre byggnader. En del av marken har sålts till en företagare som nu bygger en fritidsanläggning där. Hans-Erik berättar att Bordtennisklubben äger flera  hus i Docksta. Bland annat några hyreshus som kommunen hade för avsikt att riva. I dag förvaltar klubben ett fyrtiotal upprustade lägenheter. Skolan som skulle läggas ner övertogs också och drivs i dag som friskola för klasserna 1 till 6. Här kan man se ett aktivt agerande för att ta tillvara resurser som annars kunnat gå förlorade.

Vibyggerå, Docksta har stor andel företagare. Dockstavarvet är det största företaget. I den stora fabriksbyggnaden, tidigare skofabriken som av ekonomiska skäl måste läggas ner, är det i dag åter full verksamhet, med ett tiotal företag installerade. I en del av huset har åter en satsning på skor av typ Slippers i alla kulörer kommit i gång med gott resultat.

– Med Slippers från Docksta, kan man bara gå framåt, säger HansErik, skämtsamt. Ja det finns ju ingen bakkappa på sådana skor, om förklaringen behövs. Vi får en fin tur runt skomaskinerna där yrkeskunniga ortsbor och chefen själv arbetar med olika tillverkningsmoment.

I en del av husets bottenvåning finns också en nyetablerad tunnbrödsbagare som vi hälsar på innan vi tar adjö av eldsjälen Hans-Erik och bilar ut på Docksta pulsåder, E4-an mot nästa mål.

8. Hola folkhögskola

Bli Grön entreprenör efter kurs på Hola Folkhögskola!

Från Vibyggerå är det inte långt till Hola Folkhögskola. Vi är nyfikna på att få veta lite mer om de kurser i självförsörjning på landsbygden som Hola erbjuder och har därför stämt träff med Linda Isaksson, kursansvarig för distanskursen Gröna Entreprenörer.

Av Linda får vi veta att kursens syfte är att hjälpa deltagarna att skapa ett meningsfullt sätt att försörja sig på inom naturbruk på landsbygden och därigenom bidra till en hållbar omställning. De flesta deltagarna har redan någon idé om en egen verksamhet inom de gröna näringarna, men kan under kursens gång få hjälp med att vidareutveckla sina idéer.

På den senaste kursen var deltagarna mellan 30 och 55 år och merparten kom från Västernorrland. Kurserna är deltagarstyrda, det vill säga planeringen av innehållet och kunskapsinhämtandet bestäms av deltagarna.

Under nio fyradagarsträffar görs studiebesök och diskuteras litteratur, som lästs in i förväg. Man bjuder ofta in gästföreläsare. Dessutom innehåller kursen 20 dagars praktik. Det finns också ett utbyte av erfarenheter mellan de folkhögskolor som erbjuder liknande kurser: Skattungbyn, Kretsloppshuset vid Klarälvsdalens folkhögskola, Färnebo Folkhögskola och Holma folkhögskola.

– Berätta gärna att det fortfarande finns platser kvar till höstens kurs, säger Linda avslutningsvis (ansökningsformulär kan fås på www.lvn.se/Folkhogskolor/Hola-folkhogskola/Kontakta-oss), sedan hon också nämnt några ord om de långa kurserna i Ekobruk 1–2 och i Ekofilosofi som skolan erbjuder.

9. Ljustorp sockenförening

Vi stämmer träff med Lena Liljemark, ordförande i Ljustorps sockenförening och styrelsemedlem i Länsbygderådet för Västernorrland, på parkeringsplatsen framför den lokala matbutiken, där också macken och bygdegården finns. Lena kommer hastande från Timrå, där hon varit på konsultuppdrag. På hennes förslag tar vi oss hem till henne ett stycke bort.

Det visar sig vara en gudomligt vacker plats, där man från det högt belägna gårdstunet skymtar granngården i dalen nedanför och i fjärran blånande berg.

norrlandfar

Duktida landskapsvårdare och matproducenter i Ljustorp.

Innan vi går in i ett av husen får vi hälsa på de välvuxna fåren, som nästan är en del av familjen och gärna låter sig kelas med.

- Jag tror på mångsyssleri, säger Lena och fortsätter entusiastiskt, sedan hon presenterat sin man, som driver gårdens bed and breakfast-verksamhet. – Vi ska snart sätta igång med ett gårdsmejeri här på gården av mjölk från grannens kor.

Väl inne vid köksbordet fortsätter Lena: - Ljustorp är till stor del fortfarande en jordbruksbygd. Här finns mjölkgårdar, många bönder med köttdjur, en mängd småföretagare och naturligtvis åtskilliga familjer, där den ena partnern eller båda arbetspendlar till Sundsvall, Timrå eller Härnösand.

- Här bor för närvarande 930 personer i bygden och en positiv sak är att det har skett en generationsväxling på många gårdar och hus. Många unga familjer har flyttat in och vi har därmed lyckats rädda skolan, förskolan och dagis.

På vår obligatoriska fråga om obebodda hus och övergivna marker, får vi veta att det på Tynderö, ute i havsbandet finns den typen av problem. Det är ett dyrt och attraktivt område som lockar många efter pensionsåldern. Där finns det problem med igenväxande marker på grund av att befolkningen är äldre.

- Våra problem är delvis av annan art, avslutar Lena: Vi har en mycket gles kollektivtrafik, vilket försvårar för alla icke bilburna, men framför allt har vi ett utflöde av frånskilda kvinnor, som vi inte lyckats hejda. Det är olyckligt. Vi hoppas att ett småskaligt tillvaratagande av frukt och bär och lokalt odlade grönsaker, ska kunna få åtminstone några av dem att stanna kvar. De behövs här.

10. Böloms Framtid

Vi träffas för mötet i Linnea och Björn Källmans stora gårdskök tillsammans med två andra aktiva i bygdegruppen. Ordförande Christina Antonsen som driver ett bed and breakfast i bygden var förhindrad att delta.

Dåtid och nutid träder fram för oss när Linnea, supplerad av de andra, berättar om Bölebygden. - Böles tre sammanhängande bybildningar med fler fastboende än nu, hade två till tre små handelsbodar, en skola och ett Baptistkapell i Norrböle. Skola finns nu bara i Lucksta ca 15 km bort, liksom livsmedelsaffär med tankstation och ett sparbankskontor.

Gamla skolan i Böle har tagits över och drivs nu som bygdegård av Böloms Framtid och en fristående förening sköter den nedlagda kapellbyggnaden. Användningen av de två husen sker i samarbete och i olika sammanhang för fester, marknader, teaterföreställningar, vigslar, dop och kurser.

80-90 personer bor i Böle varav de flesta är med i Böloms Framtid. Några jordbrukare är verksamma i bygden varav en driver en större jordgubbsodling. Källmans gård, där vi har vårt möte drevs fram till förra året som mjölkgård med arton kor i den nu tomma unika ladugårdsbyggnaden. I trakten finns även en tillverkare av ståltuber och rör. De flesta yrkesverksamma pendlar till arbeten i Sundsvall ungefär tre mil bort. Närheten till staden gör att inte så många hus blir stående tomma. Behov av småhus för äldreboende finns dessutom, men i Lucksta, där byggklara tomter står klara finns ingen som är intresserad av att satsa. Bankernas återhållsamhet med krediter för glesbygdssatsningar gäller även här

Sammanfattning

Genom de olika berättelserna från skilda bygdegrupper, framkommer tydligt en önskan om en ökad inflyttning till landsbygden: För att rädda skolan och matbutiken, för att bredda näringslivsverksamheten och för att bättre ta till vara bygdens resurser.

Skulle inrättandet av en nationell nätbaserad resursbank, dit människor kunde vända sig för lokalbaserad information, kunna bli ett verktyg för att återskapa en rikare och mer mångfacetterad landsbygd, dit människor flyttar för att bli mer självförsörjande och därmed bidra till en hållbarare värld?

Gunilla Winberg och Kurt Gutafsson