Nordvästsvenk bygderesa

En berättelse om en 275 mil lång resa från Mora upp till Sorsele och ner till Orsa, för möten med människor i bygdegrupper och företag för att lyssna, lära och diskutera bygdens frågor och våra idéer om inventering av hembygdens resurser för att visa att här finns plats för för fler att bo, arbeta och leva sina liv. Första dagens resa är lång; över Älvdalen upp och förbi Högvålen, Sveriges högst belägna by, ett kort möte i Rändingsvallen med två initierade bygdeutvecklare och vidare fram till Funäsdalen innan kvällen. Den lockande resan över Flatruets kala fjällhed nästa dag är storslagen och lockar fram en lust att vandra ut mellan myrflak och fällvidens gråa dungar. Nerfarten gå ner i dalen till Ljungdalen. Här ett möte med bibliotekarien från Stockholm som nu i Byrådet, efter yrkeslivets tid, flyttat hem igen för att bidra till bygdens plats på kartanoch fortsatta överlevnad. En vacker dalgång öppnar sig här mot öster ner mot Svenstavik och Åsarna. Här gick pilgrimsleden bort mot Trondhejm. Kyrkan i Storsjö är ett stämninsfullt monument över den tiden här i bygden. Kampen mot avfolkning Att komma till Undersåker i Åre kommun med bil är inte möjlig utan en sväng åt Östersundshållet och in mellan Storsjön och Oviksfjället. Kallbygden intresserar oss kommande dag. Det vackra sjörika landskapet på baksidan av Åreskutan där bygdens folk arbetar starkt tillsammans med kommunen för att bygden inte ska glömmas bort. Ett besök i den före detta gruvorten Huså talade ett tydligt språk om kampen mot glömska och avfolkning. Vi hinner också under dage med ett litet allt för kort möte med Ruth Paasche som tidigare drev sin Kärngård Romo. På vägen till ett möte med stor uppslutning i Hotagen får vi en mycket givande träff med mejeristerna på Skärvången. De som lyckats med att bygga ett mejeri och en osttillverkning av hög klass med mjölk från större ko- och getbesättningar i ett vidsträckt område i Krokoms kommun. Turisterna står i kö för guidning bland de stora ostkaren och för att i butiken köpa med sig smakrika ostar av alla valörer. För att komma till Gäddede för övernattning och på den väg vi valt måste vi runda Hotagsfjällen och köra in i Norge längs ett vattendrag med många sjöar och orter. När man åter är i Sverige och i Gäddede, samiska Tjeedtege, måste man beakta att det gamla kommunnamnet Frostviken används lika flitigt. Här är vår FIVH-are, Gustaf Jilkers hemtrakter. Han är på plats detta dygn och vi får bland annat en initierad berättelse om samekulturens och svensknybyggarnas möten här uppe genom tiderna. Vi skulle ha behövt en dag extra till i det här området norr om Gäddede. Jormsjöbygden, Stora Blåsjön med alla boställen längs vägen upp mot Stekenjokk och Vildmarksvägen är sköna bygder med aktiva människor som arbetar i ett inte alla årsider så humant klimat som nu i augusti. Gruvepokens spår Ännu har inte snöovädren dragit in över fjällområdet där den så kallade Vildmarksvägen drar fram. En vägsträcka som vintertid är avstängd och kan ligga begravd under flermeterdjupa snölager till fram i april. Där uppe på de kala hedarna på en välunderhållen asfaltväg möter vi också spåren av den avslutade gruvsatsningen Stekenjokk. Nu går maskiner där ute på heden för att tona ner gruvepokens spår. Efter dagsetappen cirka 22 mil är vi på plats i Saxnäs med sitt vackert belägna vandrarhem. Kommande dag, lördag, stannar vi kvar i bygden för möte med Jan Hammarsten och för utflykter till Marsliden. Författren Bernard Nords inspirerande bygd "I Marsfjällets skugga” och den samiska kyrkstaden Fatmomakke. Jan har tidigare, i många år, drivit vandrarhemmet och varit guide i bygden för många turister. Han är nu i Länsbygderådets styrelse för Västerbotten och representerar den här länsdelen. Vi hinner med en liten tur några hundra höjdmeter upp på Mars!jällets sydsluttning till en plats med storslagen utsikt ner över Kultsjön innan det börjar regna. På söndag kväll är vi redan i Sorsele efter en storslagen resedag öster om fjällmassivet Södra och Norra Gardfjället. Vid ett uppehåll i Umnäs efter E1-an mot Tärnaby, ställde Hembygdsföreningen Gratian upp för att berätta och visa lite av bygdeaktiviteterna och den där önskan om fler människor till bygden. I Sorsele, vår nordligaste utpost på resan, bor vi på ett litet pensionat sedan några år tillbaka ägt av ett brittiskt par som specialiserat sig på vinterturism, bland annat upplevelse av norrsken i fjällmiljö. De berättar att de har gäster från hela världen. Strax söderut upplever vi Vindelälvens mäktighet på vägen ner mot Blattniksele. Älven bildar här ett milslångt deltaland som egentligen ska upplevas från hög höjd. I Vilhelmina framåt kvällen korsar vi för andra gången i livet våra spår. Vi bor även denna gång i Kyrkstaden. Små lägenheter som en gång i tiden var övernattningsplatser inför kyrkobesökare långt utifrån byar och boplatser. Det har blivit lite glest med besöksgrupper på sträckan neröver mot Hammarstrand och Hovra. Semestertider och förändrade styrelsesammansättningar är en orsak men också att finna grupper någorlunda nära vår färdväg. Alltefter vi kommer söderut ljusnar landskapet och de odlade arealerna blir större. Först i trakten nedanför Strömsund syns sädesåkrar som omväxling til vallodlingarna som dominerar på gärdena mellan älvarna, sjöstränderna och de skogsklädda åsarna. Ännu lever några gårdar med större kobesättningar kvar i trakterna vilket gör att gräset från vallarna tas tillvara milsvitt omkring och hindrar att åkrarna åter blir skog som skymmer de många glittrande sjöarna och älvarna. En träff med företagare i Hallviken gör syn för sägen, som man säger. En stark turistisk drivkraft som kan sägas gälla var vi än färdats fram dessa dagar, är fritidsfisket. Här och var ser vi skyltarna om fiskekortsförsäljning. I fjällområdena är också ripjakten en inkomstkälla för ortsbefolkningen. Driftiga utrikesfödda På vår väg söderut passerar vi samhället Skyttmon. Här får vi syn på de mest häpnadsväckande exempel på tinnar och torn, uppförda av en excentrisk byggherre i början av 1900-talet. På vår nästa anhalt, Hammarstrand driver ett par från Holland vandrarhemmet vidare efter många varierande öden under årtionden. För oss är dessa möten med driftiga utrikes födda människor viktiga kompletterande inslag på temat Hela Sverige ska leva. När vi far vidare följande dag, gör vi ett kort uppehåll i Bräcke, där vi noterar nedlagda industrifastigheter i ett för övrigt levande centrum. I Ånge har vi lyckats med ett snabbinkallat möte med nytänkare av inspirerande kaliber. De arbetar med bygdeutveckling på två spår där en politisk gren, Vår Framtid, stärker kraften i förändringsvinden. Vem kunde veta, det vi fick veta, att gatubelysningen i ett trettiotal kommuner i Sverige släcks och tänds via elektroniktyrning från Ånge. Det är lätt att tiden rinner iväg i möten med idérika människor. Vi ska innan kvällen vara i Hovra i Ljusnans dalgång cirka 13 mil ännu lite längre söderut. I den gamla nerlagda skolan drivs vandrarhems- och kaféverksamheten även här, av et holländskt par. När de sedvanliga morgonbestyren är klara och väskorna åter ligger i bilen har vi någon timmas möte i kaféets uteservering med drivande bygdefolk. Innan avsked från Hovra hinner vi med ett glatt möte vid konstnären Eva Björks Tantmuseum efter gamla landsvägen en bit bort.Sedan bär det av västerut mot de forna finnbygderna. Efter en tankning vid bymacken i Los räddas färden vidare mot Fågelsjö. Av Britta Nilsson, Orsa Finnmarks Bygdekommitte, får vi en bra beskrivning av verksamheterna med anknytning till Finnmarkerna. Övergivna hus Efter vägen mot Orsa, i trakterna vid Tanndsjöborg ser vi, som på så många andra platser under resan, flera hus som stå övergivna. Resan börjar närma sig Orsa för nattvila. Vi gjorde en liten avkrok på hemvägen följande dag och besökte Sågmyra någon mil öster om Leksand. Industriepoken som innebar en stor ylletillverkning har lämnat tomma byggnader efter sig. I en del av dem försöker man skapa nya arbetsplatser och hopp. En verksamhet har hittills lyckats att dra turister in på bygatan. Med huvudena fulla av intressanta samtal, storslagna vyer och erfarenheter från ett tiotal övernattningar styr vi så kosan ner mot Mälardalen och resans slut. Resan kommer att följas upp av ett antal reportage i Miljömagasinet, från möten med aktiva bygdemänniskor. Text och foto: Kurt Gustafsson Gunilla Winberg