Besök i Frostviken/Gäddede

Norrländska Bygderesan Nya mötesplatser


En regnig augustikväll anländer vi till Gäddede (från det samiska ordet Tjeedtege) – som vi snart får erfara helst går under sitt gamla sockennamn – Frostviken – efter cirka en timmes färd genom norska Nord-Tröndelag, i ett glest befolkat men vackert kuperat landskap med många vattendrag och Hestkjölen (1390 m.ö.h.) som majestätisk bakgrund.

 Det är kväll och efter att ha inköpt middagsmat och samtidigt imponerats över bredden i butikens utbud och lagt märke till att bymacken ligger på andra sidan vägen, börjar vi leta efter det hus där vi ska övernatta; nämligen hos Miljömagasinets redaktionschef som har sina rötter i trakten. Vi hittar huset och tillbringar en trevlig kväll tillsammans med honom, där inte minst samernas situation ventileras.

Följande morgon ger vi oss iväg en bit söderut på vägen mot Strömsund, till Fågelberget, där vi träffar Sören Lundgren som varit ordförande i ”Forum Frostviken” i tio år. 

Tillsammans med sin dotter Margona driver han numera charkuteriet Gårdscharken. 

Gården ligger svindlande vackert med utsikt över Fågelsjön. Sören bjuder in oss i bostadshuset för att berätta lite om Frostviken.

Här bor cirka 900 personer i trakten. Vi tillhör Strömsunds kommun, som man tyvärr måste erkänna, numera är en avfolkningsbygd. Här bedrevs tidigare mycket jord- och skogsbruk. Särskilt jordbruket har reducerats kraftigt.

 På vår fråga vad man numera lever av, förutom av jorden och skogen, svarar Sören:

Det finns en del småföretagare, som min dotter. Andra lever av vildmarksturismen eller som anställda i skolan. Vi har full grundskola. Inom vård och omsorg finns det också arbetstillfällen.

Många pendlar också till Strömsund eller andra orter inom och utanför kommungränsen.

 

Hur ser åldersstrukturen ut här? – Flyttar de unga ut och kommer hem igen efter några år eller går de förlorade för bygden för all framtid?  – undrar vi.

– De flesta unga flyttar ut åtminstone för en tid, men exakt hur många som återvänder, har jag ingen siffra på, fortsätter Sören. 

– Men där skulle vi alla kunna göra mycket mer av marknadsföring av vår bygd.




Det stora projektet under Sörens tid som ordförande i Forum Frostviken var Vision Frostviken 2015 – ett samarbetsprojekt mellan Strömsunds kommun i Jämtland och Nordli/Lierne kommun i Nord-Tröndelag. Det pågick 2005-2015 och finansierades med 20 miljoner via Nord-Regio. Målet var att utöka och förstärka det gränsöverskridande samarbetet mellan Norge och Sverige.

Enligt Sören gjorde projektet mycket få framsteg trots många goda idéer. Vi vill också gärna få veta lite mer om Gårdscharken, som Margona basar för och går därför tillsammans över till gårdsbutiken. Margona visar oss några spännande rökta korvar och berättar samtidigt hur Gårdscharken fungerar:

Mina leverantörer är i allmänhet lokala slakterier, som säljer sitt nötkött, griskött, lamm- och fårkött till mig. Ibland också älgkött. Vi gör korvar och andra köttprodukter av olika slag som vi sedan röker. Jag lufttorkar också skinka på italiensk vis – en produkt som är mycket populär.

Vilka är era kunder? – undrar vi. 

Jo, de flesta köttleverantörerna, faktiskt cirka 80 procent, kommer tillbaka och köper hem sitt vidareförädlade kött enligt en beställningslista. Så vi utför ett slags legoarbete åt dem, kan man säga. De har på samma sätt som vi, ofta egna gårdsbutiker. Resten av scharkuterivarorna säljer vi själva härifrån, ofta till fasta kunder.

En annan sak, som vi arbetar för utan framgång, hitintills – säger Sören – är införandet av en gymnasielinje i Strömsund som skulle vara inriktad på  Att leva i glesbygd. Den skulle kunna bidra till ett ökat engagemang för att bosätta sig på landsbygden, tror han. 

Man har sagt oss att det vore bättre att lägga fram vårt förslag för ett av de speciella naturbruksgymnasierna, i Ås eller Dille; men det har vi inte gjort ännu.

Efter att ha beundrat köttkvarnarna och korvstoppningsmaskinerna, får vi till slut se rökeriet, där väldoftande nyrökta korvar och köttstycken i olika storlekar hänger i långa rader.

Det är ett imponerande arbete som far och dotter lägger ner på att få Gårdscharken att fungera väl. 

När vi är på väg att säga adjö nämner Sören bristen på bostäder som ett konkret hinder för dem som skulle vilja bosätta i deras trakt. Tyvärr finns det  liten förståelse, både från kommunen och bland lokalbefolkningen, för att bidra till att lösa det problemet.

Efter att ha önskat Margona och Sören lycka till med det fortsatta arbetet på Gårdscharken, kör vi norrut mot Jormvattnet och Stora Blåsjön. I Jormvattnet, bland annat känt för sin fina mandelpotatis, sin hästsafari, spännande loppmarknad och betagande läge vid sjön Stora Jorm, går vi miste om ett möte med en av bygdens eldsjälar. Lite nedslagna fortsätter vi norrut mot Stora Blåsjön och den storslagna Vildmarksvägen som ska ta oss förbi den nedlagda Stekkenjokkgruvan fram till Marsfjället.

Text och foto

Gunilla Winber