Besök i Fågelsjö

Har man läst några nummer av Finnmarksbladet Looslappen, utgiven av Orsa Finnmarks Byggdekommitté och Loos Bygderåd då vet man vad man har att vänta sig på färden genom Loos och Orsa Finnmarks skogar.

Kanske hade vi tur att inte ha läst i förväg. Så mycket hade annars fördröjt vår resa från Färila borti Hälsingland till Fågelsjö långt upp i Dalarna där E45-an och inlandsbanan drar förbi.Vägen genom dessa skogsbygder med Loos som en samlande knutpunkt mitt i området är upplevelserikt. Dåtid och nutid lockar till fördjupningar var man än har tid att stanna till och naturen är inte bara skog.

Den prosaiska upplevelsen av moderniteten bymacken i Loos  är inte att förglömma. Den räddade bilfärden till Fågelsjö drygt tre mil bort.

I Fågelsjö har vi stämt möte med Britta Nilsson i huset med kaféet längst bort i byn. Hon är ordförande i Orsa Finnmarks Bygdekommitté och har genom många år varit en flitig ambassadör för bygden. Här har hon drivit sin verksamhet med kafé, kurser och möten i det så kallade Amerikahuset intill Gammelgården ”Bortom åa”, huset med sin säregna historia och med på världsarvslistan. Fågelsjö med Gammelgården, kaféet, vandrarhemmet och hantverksboden, förutom evenemang, bygdedagar och möten i anslutning till Finnmarkens förflutna, lockar varje år några tusen besökare. Det är Finnbygder i samverkan, Finnsam, med flera föreningar som anordnar mycket välbesökta möten. 




En samlingsplats för flera av de större mötena och andra evenemang är i byn Hamra. Fågelsjö kyrkby, Loos och Hamra är starkt knutna till turistisk verksamhet men lever i övrigt i periferin ur storkommunen Ljusdals perspektiv, vilket nästan alltid får följdverkningar. Gruvbyn i Loos med sin sedan länge nedlagda koboltgruva, Fågelsjö och Gammelgården samt närheten till Sveriges först bildade nationalpark Hamra ger ändå Orsa Finnmark med alla andra kopplingar till sjuttonhundratalets finska invandring, bygden liv och drivkraft.

– Hur många bor i Fågelsjö i dag frågar vi Britta och vilken servicenivå finns kvar efter den allmänna rationaliseringsvåg som drabbat många landsbygdskommuner på grund av  urbaniseringen?

 –  Vi har 13 fastboende familjer i byn nu. Under sommaren blir vi fler förstås. Vi har vårt vandrarhem här och alla besökare till Gammelgåden, kaféet  och hantverksgården. Nu finns här också några asylboenden. Någon skola har vi inte kvar och inte heller någon matbutik. Vi får åka drygt tre mil genom skogen till Loos. Dit går det en busstur per dag.

– I Finnmarksbladet Looslappen ser man att ni i Orsa Finmarks bygdekommitté och Loos bygderåd har mycket att bevaka, arrangera och stödja i den här delen av kommunen. Du har också ditt privata företag bland annat med kaféet att sköta utöver engagemanget i Finnbygden.

– Ja, vi har mycket att göra säger Britta. Vi fastboende, men också våra många besökare från när och fjärran, ska kunna finna det goda och glädjande med liv och upplevelser här. Arbetet är stimulerande. Looslappen ger vi ut fyra gånger om året. En liten tidning med aktuell information från föreningar, kommunen och företagen men som också speglar traktens natur och kulturhistoria.

Vi förnyar och reparerar skyltar på svenska och finska till olika viktiga besök, håller stigsystemen genom skogarna i trim och är medverkande i de stora återkommande finnbygdsmötena. Att vi sedan får vara lite drivande i vissa kommunala frågor är självklart.




På våra frågor om tomma, öde hus och marker säger Britta att det inte finns så många i eller runt Fågelsjö men på senare år längre ner mot Orsa bland annat i Tandsjöborg finns en del som vi också senare ska se när vi far där förbi.  

Här går ändå E 45-an, Finnmarkens och Norrlands inlands pulsåder, rakt igenom samhället och man kan undra hur läget är utmed de på kartan små röda vägarna som leder in i skogen förbi sjöar och myrstråk. Det är många mil in i tidigare sekels nybyggarland. 




Text Kurt Gustafsson

Foto: Gunilla Winberg