Läs mer om...

Dokument

Här hittar du arkiverade artiklar

Läs mer

Resor

Arkiverade resor till gårdar

Läs mer

Tidningen

Här hittar du gamla nummer

Läs mer

Österlund – ett hem för många

Besök på Österlundstorpet i närheten av Robertsfors, norr om Umeå, där Berit och Göran Österlund bor. 

Vi anländer till Österlundstorpet i kvällningen efter att ha färdats genom ett ganska öde  landskap, mest bestående av tall- och granskog. I telefon har Berit Österlund berättat att  hon har många säsongsarbetare boende hos sig. Så vi förväntar oss liv och rörelse på gården,  men när vi stiger ur bilen på gårdsplanen är det tyst och stilla.  Vi ser en person skymta till och sedan försvinna in i ett hus, för att titta till sina kastruller,

Vi ser en person skymta till och sedan försvinna in i ett hus, för att titta till sina kastruller,  visar det sig. Vi söker oss dit och hälsas välkomna av Berit och Göran Österlund, som tillsammans  driver gården. Både Berit och Göran har hunnit bli lite till åren. 

Under den goda och rikliga kvällsmåltid som vi bjuds på berättar de om sitt liv. De är båda  från trakten, gifte sig tidigt och har fått sju barn. Förutom själva jordbruket som består av  10 ha jord och 35 ha skog, har de över 20 års erfarenhet av att vara familjehem. De har också  varit engagerade i att ta emot fl yktingar, och Berit har varit dagmamma i 13 år. 

Numera odlar de endast grönsaker och potatis till husbehov och har arrenderat ut vallodlingen  till en granne, eftersom de inte längre har boskap.  Det imponerande timmerhuset byggt av rundstockar, som vi fi ck bo i, fungerar både som  gäststuga och gårdsbutik, numera i huvudsak begränsad till försäljning av egenhändigt bakat  tunnbröd. Tidigare odlade man korn som livsmedel och som kosttillskott till djuren, men det hann  aldrig bli riktigt fullvärdigt en del år på grund av tidiga frostnätter. Dessutom började det bli  dyrt med utsäde och skördetröska, vilket gjorde det mindre kostsamt att köpa kraftfoder. 

Vandrarhemsverksamhet bedrivs dels i den egna vinterbostaden, dels i ett ombyggt bussgarage  en bit därifrån, där också en kåta utrustad med sängar ingår. I den kan även buffé serveras  och erfarenheter utbytas. För ett par år sedan införskaffades ytterligare ett torp, Aspsången  med murad bastu och ekologisk toalett, som också hyrs ut för tillfälligt boende. Vid vårt besök  kamperar där en grupp män från Baltikum, som arbetar med plantering och röjning av skog åt  ett bolag. Ett nytillskott för civilisationströtta är en eremithydda i skogen fem kilometer bort  vid Haratjärn, med en så kallad polarbastu intill.  

Berit och Göran annonserar om sin verksamhet, som under många år också innefattade ”Bo på  Lantgård”, på sin egen hemsida, där man kan få njuta av Berits diktartalang, och via länkar till  kommunens och Umeåregionens olika hemsidor.  De har alltid varit öppna för att dela med sig av sitt kunnande och tar gärna emot gäster,  både betalande och sådana som vill ge en hjälpande hand. Genom åren har många letat sig fram  till Österlundstorpet och vi gläds åt de berättelser vi får ta del av.  Vid en liten tur genom byn Åkullsjön får vi veta att där bor cirka 200 personer, bland dem cirka  15 unga familjer som köpt hus och blivit bofasta. När vi uttrycker en viss förvåning får vi veta  att närheten till Robertsfors, cirka 20 kilometer, och till Bygdsiljum, 10 kilometer, underlättar  arbetspendling. En del arbetar också i Umeå, sex mil bort. 

I de flesta fall är den ena parten född i byn. Ett gammalt talesätt lyder: ”Gifter Du dig med  en Åkullsjö-fl icka, får Du förmodligen räkna med att bli Åkullsjö-bo   att bli Åkullsjö-bo”, berättar Berit.  Dessutom är skolan i Åkullsjön – numera med begränsat antal klasser – en tillgång. Kiosk och  kafé med basvaror fi nns i byn, och en större butik en mil bort. Dessutom finns Ica och Konsum  i Robertsfors med stora saluhallar, där man konkurrerar om kunderna.  Innan vi ger oss av vill Berit ha några råd av Kurt om hur hon ska kunna hålla nässlor och annat  ogräs borta från sina rosenbuskar och andra odlingar. Maskrosorna till exempel har ett stort  övertag på åkrarna och delar av gräsmattan när det är deras säsong.

Förra sommaren tog Berit  till en krigslist och planterade en lång rad med 14 rabarberplantor av sorten Viktoria som gräns  mot åkern. De plantor som hon hade sedan tidigare har en radie på mer än tre meter, så nu hoppas  hon på en heltäckande mur, och under jättebladen får inget ogräs fäste. Berit vill ogärna bespruta  utan kokar ibland en välsmakande gelé av maskrosorna för att dra nytta av detta kontroversiella 

Skötebarnet jordgubbe 

Hennes speciella skötebarn är emellertid jordgubbsplantorna, som i år odlas i speciella bloms- tersängar bestående av tre varv pallkragar med ogrässpärr under för enklare skötsel. Nu kan  husmor sitta på en stol och plocka jordgubbar. Vandrarhemmen har fått egna jordgubbsland. 

– De 14 vinbärsbuskarna har vår snickare stöttat med svartmålade vinkeljärn, berättar Berit 

– I växthuset hade vi tidigare en praktfull vinranka som gav väldiga skördar, vilket förvånade  många och hotade att ta över allt. Nu har vi ett sharonträd, tomater, gräslök, ramslök, persilja,  dill och sallad som ger tidiga primörer om husmor sköter sig, säger Berit skämtsamt.  Vi fylls av beundran inför Berits och Görans kamp med en inte alltid vänligt sinnad natur och  önskar dem lycka till innan det är dags att tacka för oss och ge oss iväg till nästa kärngård.