Läs mer om...

Dokument

Här hittar du arkiverade artiklar

Läs mer

Resor

Arkiverade resor till gårdar

Läs mer

Tidningen

Här hittar du gamla nummer

Läs mer

Start Jättendal – Örnsköldsvik – Umeå

Efter en skön förmiddag i Jättendal, där man var i full färd med att rusta fiskebodar och båtar inför sommarsäsongen, gav vi oss iväg med buss mot Örnsköldsvik via Sundsvall och Härnösand . Färden gick till stora delar längs Höga Kusten, som verkligen gör skäl för sitt namn. Vi färdades fram i storslagen natur, en höjdpunkt var passagen över Indalsälven på den nya magnifika Sandöbron. Närmare Örnsköldsvik tangerade vi Skulebergets nationalpark med den botaniskt intressanta Skuleskogen och en svindlande vacker skärgård nedanför de höglänta bergen.

Jättendal – Örnsköldsvik – Umeå (32 mil)


 
Ankomsten till Örnsköldsviks nya, storvulna, men i stort sett öde järnvägsstation, påminde Gunilla, med ett förflutet från Afrika, om Kapiri Mposhistationen norr om Zambias huvudstad Lusaka, byggd av kineserna på 1970-talet som avslutning på Tazarajärnvägen mellan Dar –es – Salaam och Lusaka. - I det här fallet gäller det Botniabanan vars stolta, men ännu till stor del obrukade räls vi sett många delar av i ditintills obruten mark från Sundsvall och norrut.  Den enda delen av banan som för närvarande används regelbundet är den mellan Örnsköldsvik och Umeå, där man kör lokaltåg morgon och kväll.

Staden ger intryck av att även arkitektoniskt ha drabbats av storstadsdrömmar. Den småskaliga bebyggelsen har på vissa platser ersatts av, i vårt tycke, alldeles för omfattande byggnader som inhyser Mitthögskolan, Biblioteket och privata företag av olika slag. Längre upp i staden fann vi en viss arkitektonisk harmoni, men många gator är mycket breda ’esplanader’, som ger en känsla av ödslighet. Kanske är orsaken tidigare bränder?  +++Vi hittade med lite hjälp fram till den lokal som Mp i Örnsköldsvik hade bokat för oss. . Våra värdar var Ann-Christin Schipper och Jacob Norstedt-Moberg. 

Trots den vackra kvällen infann sig en liten skara för att diskutera tillväxtslaveriets problematik. De mest framträdande var några ungdomar som besjälas av en internationell rörelse kallad Zeitgeist – rörelsen (zeitgeist = tidsanda på tyska) www.thezeitgeistmovement.com som har en nittiofyraårig guru i USA. Rörelsens största drivkraft är ny resursbaserad ekonomi och en medkänsla – empati med allt levande. Man tror att den ska rädda världen tillsammans med högteknologiska gröna satsningar. 

En diskussion uppstod under mötet om för- och nackdelar med ett högteknologiskt respektive ett lågteknologisk samhälle, något som flera av deltagarna trodde mer på. 

När konsumentrollen kom på tal fick vi veta att man numera kan beställa en ekolåda med färska närodlade grönsaker var tredje vecka i Örnsköldsvik. Västernorrlandsgården säljer också ekologiskt kött. 

De lokala kollektiva arbetsresorna har förbättrats betydligt för dem som arbetar eller bor i Örnsköldsvik respektive Umeå tack vare Botniabanan.

Man sitter annars fast i bilberoendet mer och mer ju längre in i landet man kommer. Bussresor är dyra (vilket vi kan intyga) Om det beror på hönan eller ägget, låter vi vara osagt. 

Kvällen avslutades med Birgitta Onsells dikt :Du är släkt med stjärnor och nattviol, släkt med havet och vinden... 

Följande morgon fick vi klart för oss att det vandrarhem, där vi bodde låg mitt emot ett av stadens gymnasier . Den här dagen var det studentdags. Vi hade bestämt oss för att inta vår frukost i det gröna, i en liten park bredvid vandrarhemmet. Inte anade vi att vi skulle hamna på första parkett vid den gruppfotografering av studenterna som pågick just där med lite soft musik i bakgrunden. Det var inte läge att försöka påverka deras inställning till tillväxtproblematiken just den dagen, så vi drog oss tillbaka för att förbereda vår vidare resa till Umeå.

Under bussresan dit såg vi många myrmarker, där den vita skvattramblomman avtecknade sig graciöst mot myrmarkernas gröna mossa. Landskapet var på sina håll sönderskuret av Botniabanan och konstruktionen av nya motorvägar. Resterna av odlingslandskap kunde också skönjas bland annat genom de för landskapet karaktäristiska höladorna. 

Väl framme i ett 28 gradigt Umeå, med våra hjulväskor som kändes extra tunga i värmen, besökte vi biblioteket och Miljöpartiet för att dela ut material. Det var fredag och skolavslutningen hade ägt rum. Umeå är en stor studentstad och det sätter sin prägel på folklivet. Just den här dagen mest i form av ett myller av folk och lövade bilar på gator och torg. 

Efter att ha checkat in på STF:s vandrarhem beläget centralt mitt i Umeå, begav vi oss senare ut för att njuta av folkvimlet, den kontinentala värmen och det faktum att det var fredag och Pingsten – Hänryckningens tid – stod för dörren.  

På kvällen formligen exploderade Umeå av glada människor som ville umgås och äta en bit, på ett finare eller enklare ställe eller picknicka på någon gräsmatta. –Vi sökte oss ner till Umeälven och de vattenhål som fanns där. Hittade så småningom en restaurang, som passade vår reskassa och njöt av glädjefylld samvaro med andra. –Från båtarna i närheten hördes musik och glada skratt. Ett pärlemorskimrande ljus sänkte sig så småningom över staden, mörkt blev det aldrig. 

Som Harry Martinsson diktar så vackert: Juninatt går aldrig ner, bländar bara av sitt sken, skymningsstund, blir gryningstimme varken tidig eller sen...av järnvägsstationen med sitt ståtligt stocktimrade stationshus från 1937 och lågfjället Dundret (820 m.ö.h.) i fonden.  Ett praktiskt problem uppstod: Vi skulle upp tidigt nästa morgon för att påbörja resan söderut med Inlandsbanan kl. 06.50. Ingen väckning fanns att tillgå, varken väckarklocka, klockradio eller mobiltelefon ville samverka ...