Läs mer om...

Dokument

Här hittar du arkiverade artiklar

Läs mer

Resor

Arkiverade resor till gårdar

Läs mer

Tidningen

Här hittar du gamla nummer

Läs mer

Krokeks gård

I en gammal kulturbygd nära Bråvikens vatten ligger Krokeks gård i utkanten av Kolmården. Inger och Åke köpte gården 1975. De hade då ingen erfarenhet av jordbruk och deras vänner trodde inte att de skulle bli kvar. Men de hade fel, skrattar Åke, där vi sitter vid köksbordet och dricker kaffe 37 år senare.

Besök hos Inger och Åke Karlsson på Krokeks Gård


(Kolmården, Norrköpings kommun, Östergötlands län)

Gården har 90 ha skogsmark och 28 hektar brukad jord som används huvudsakligen till vallodling för de 25 köttkorna av rasen Black Angus, som är Åkes stolthet och huvudsysselsättning, när han inte är ute och far i sitt arbete som ordförande i föreningen Småbrukarna. Åke slaktar numera också själv i det egna gårdsslakteriet.  Ett annat arbete som ligger Åke varmt om hjärtat - resurscentret för mathantverkare - Eldrimmer – på väg att flytta in i nya större lokaler i Ås i Krokoms kommun. Där kommer kursverksamheten i småskaligt mathantverk att utökas till glädje för förädlingen av bland annat frukt, grönsaker och vårt dagliga bröd. 

På vår uppmaning berättar Åke lite om sin djuruppfödning.  Jag har för närvarande tjugofem moderdjur, som ger en kalv i mars varje år. Moderdjuren kan bli upp till tjugo år, men hos mig lever de i allmänhet tills de blir 14–15 år. Jag har tillräckligt med naturligt bete åt dem och flyttar dem regelbundet från en betesmark till en annan. Nyligen har jag också byggt en öppen ligghall åt korna och håller på att lägga om till utedrift. På min fråga om det inte kan bli väl kallt för djuren, säger Åke att de utvecklar en naturlig överrock i form av en tjockare päls, om de inte tas in för vintern.  När hösten kommer, cirka ett halvår efter födseln, kan jag börja slakta kalvarna. Jag styckar djuren och säljer sedan köttet direkt till mina kunder, som kan välja mellan tre typer av lådor; en innehållande 1⁄4:s djur – 28-30 kg och så två mindre – en vardagslåda på 12 kg med framdelskött och köttfärs och en med finare kött till stek och biff med mera på 9 kg.   

Någon annonsering behövs inte. Åke har fasta kunder och dessutom är inte produktionen så stor. Han berättar vidare att småskaliga slakterier nu växer upp i Sverige. I Östergötland finns det 4–5 stycken. I hela Sverige finns totalt fyrtio. Som jämförelse nämner han att man i Österrike har 5000 småskaliga slakterier!  Jag ser det som något väldigt positivt det här att vi kommit igång med gårdsslakterier och slipper långa djurtransporter, säger Åke. 

– Dessutom har vi fått in en hel del yngre människor i näringen och det behövs.    Vi ber att få besöka korna och vandrar därför tillsammans i strålande höstsol förbi hagmarker och spridda boningshus tills vi når den beteshage, där Åkes Anguskor just nu betar. Vi öppnar stängslet och går in mot djuren och den vattenho, som Åke redan är i färd med att fylla på, ur en stor tank. Korna kommer galopperande i ojämn takt mot oss, en mörk massa av djur av imponerande storlek, och stannar ganska nära oss. Flera betraktar oss misstänksamt och råmar. En råmande ko på ett par meters håll är en stark ljudupplevelse!  Åke berättar att han valt den här rasen av två skäl nämligen att de inte har horn och att de har enkla förlossningar. Att köttet säkert också är av hög kvalité glömmer han att nämna. På återvägen undrar jag över avsaknaden av sädesfält och får då veta att det inte är någon idé att odla spannmål på grund av den stora antal hjortar, som håller till i skogarna runt omkring. De äter upp de späda plantorna och lämnar förödelse bakom sig. 

Det är dags att säga adjö, men innan vi far, besöker vi den medeltida ödekyrka som gränsar till Krokeks gård och läser inskriptionen om Eriksgatan, som drog här förbi under flera hundra år.

- De ståtliga lövträd, som kantar kyrkomuren susar svårmodigt. Kanske över alltings förgänglighet

Text: Gunilla Winberg i samarbete med Kurt Gustafsson