Läs mer om...

Dokument

Här hittar du arkiverade artiklar

Läs mer

Resor

Arkiverade resor till gårdar

Läs mer

Tidningen

Här hittar du gamla nummer

Läs mer

Kosters trädgårdar

Vi tar färjan till Kosteröarna från Strömstad, en relativt mild söndagsförmiddag i slutet av oktober. De flesta medresenärer verkar vara mer eller mindre bofasta ortsbor. När vi stiger iland möts vi av en angenäm doft av tång och hav. En och annan flakmoppe, som varit nere och mött vid båten, knattrar förbi oss. Sedan blir det tyst.

Helena och Stefan von Bothmer på Kosters Trädgårdar, 452 05 Sydkoster, Strömstads kommun,info@kosterstradgardar.se

Vi vandrar på måfå på en slingrande grusväg, frågar oss fram och står snart vid en äreport där orden KOSTERS TRÄDGÅRDAR är präntade med snirkliga bokstäver. En anslagstavla kan berätta om gångna och kommande aktiviteter, som skördefester och musikkvällar.  Vi spatserar in i i den öde trädgården och träffar så småningom på Helena, som kommer ut ur en byggnad.

Det visar sig vara restaurangen, som tillsammans med grönsaks- och blomsterodlingarna – är själva navet i verksamheten.  Vi erbjuds att titta runt lite. De flesta grönsaker är skördade, men en del perenner finns kvar i sina bäddar. Flera fina uteplatser har inrättats i söderläge, med stora grillar och i landskapet inskulpterade sittplatser, där man nyligen haft flera uppskattade höstfester. I växthuset, som innehållit tomater och andra känsliga grönsaker, finns fortfarande vindruvor på sina rankor. Dessutom hittar hönorna, här inne för dem delikata ogräs och lämnar efter sig värdefull gödsel som tack. 

Vid en flammande brasa inne i restaurangen bjuder Helena på en lätt måltid. Stefan dyker också upp.  Helena förklarar att Kosters Trädgårdar är en permakulturgård – en gård som ägnar sig åt ”permakultur” i betydelsen att det finns en helhetssyn, en genomtänkt planering som leder till platsens formgivning och funktion. Permakultur brukar definieras som en permanent samhällskultur baserad på ett permanent jordbruk. 

På sommaren är restaurangen mycket viktig. Där serveras maträtter tillagade på egna ekologiskt odlade grönsakerna, frukt och bär. Ekologiskt kött och fisk köps in från annat håll. Då sjuder Kosters Trädgårdar av liv. Mängder av turister besöker ön och stannar ofta till för att ströva bland odlingarna. Många äter också en måltid och ibland får en typisk ”kött och potatis- älskare” uppleva att man kan äta sig mätt på en god vegetarisk rätt. 

- En seger, för den vegetariska maten utan att vi kommit med pekpinnar! utbrister Stefan.  - Vi försöker att använda så lite pekpinnar som möjligt, fortsätter han och Helena håller med. Vi kommer därmed osökt in i en diskussion om hur man kan påverka människors värderingar. Det gäller att göra det livsviktiga omställningsarbetet begripligt och önskvärt, menar Helena.  De visar sedan upp den damm som de grävt ut bakom restaurangen för bevattningsändamål. Det finns långt gångna planer för att ta tillvara det oanvända området bakom dammen, som också är deras. I samarbete med andra vill de där skapa en skulpturpark, där man ska kunna vandra över broar och ströva längs stigar, kantade med konstverk.  - En skönhetsupplevelse kommer det helt säkert att bli, säger Helena trosvisst. Redan har Kosters Trädgårdar varit värd för kammarspel med klassisk musik, som ägt rum på altanen invid dammen.  Vi tittar till slut in i handelsboden, där överskottet från odlingarna säljs liksom en del andra rättvise- eller kravmärkta produkter. 

Helena bedriver också en del kursverksamhet i permakultur och omställning till ett hållbart samhälle.  Hur ser då de andra cirka 300 året runt bofasta på dem? 

– Utåt sett går det bra, säger Stefan, men sinsemellan tycker de nog att vi är lite ”eljest”. 

- Om vi påverkar deras tänkande, vet vi inte. Man kan alltid hoppas, säger Helena, som nu äntligen, när lugnet lagt sig på ön, får tid att göra något som hon gillar, nämligen marmelad av olika sorter som hon marknadsför tillsammans med några likasinnade, på ön och i Strömstadstrakten.  Vi tackar för oss och beger oss till upp till Valfjällets utsiktspunkt strax bredvid den vita träkyrkan, för att njuta av den magnifika havsutsikten.

- Här i farvattnen fångar ett tiotal fiskare ännu hummer, räkor, och havskräftor, har vi fått veta, men just idag syns inga båtar till. Kanske för att det är söndag? Efter att ha vandrat över ön till Ekenäs, och sett får och en del kor beta på frodiga ängar, tar vi båten tillbaka till Strömstad, med förhoppningen att kunna återvända för att utforska Kosteröarna bättre en annan gång. 

Gunilla Winberg, i samarbete med Kurt Gustafsson