Läs mer om...

Dokument

Här hittar du arkiverade artiklar

Läs mer

Resor

Arkiverade resor till gårdar

Läs mer

Tidningen

Här hittar du gamla nummer

Läs mer

Hulta gård

Att åka söderifrån den smala vägen från Rimforsa är att uppleva en spännande berg- och dalbanefärd innan man är framme vid Hulta. Där har vi varit en gång tidigare, då tillsammans med Anna Horn och några andra intresserade.

Besök hos Helén, Börje och Björn på Hulta Norrgård 1



Att åka söderifrån den smala vägen från Rimforsa är att uppleva en spännande berg- och dalbanefärd innan man är framme vid Hulta. Där har vi varit en gång tidigare, då tillsammans med Anna Horn och några andra intresserade.  Hultabygdens Kretsloppsförening som kanske många känner till, var då ett nytt fenomen och ganska nystartad.

Den föddes här på Hulta Norrgård hos Helén och Börje Johansson dit vi nu kommit fram, lite försenade, med tanke på att det snart är mjölkdags.  Det var ett bra initiativ att starta föreningen den gången. Ca 30 hushåll är anslutna. Den har ingått i utvecklingsprojektet ”Hållbara Bygder” spridda på 14 platser i Sverige. På den broschyr över Hultabygdens Kretsloppsförening som Börje ger oss, står det på första sidan: ”Att ge tillbaka till jorden det man en gång tagit. Det är en av grundtankarna i ett kretsloppssamhälle. Ett annat mål för Hultabygden är att basmaten ska produceras lokalt.” 

Så skulle det behöva skrivas på tusentals broschyrer om hållbarhet och kretslopp runt vårt land, så vi får hoppas på spridningseffekt.  I den lilla pratarstugan på gårdsplanen bjuds vi in till kaffe och ett samtal omfattande såväl praktiska som teoretiska ting. Börjes son Björn är med, han som nu börjat skola in sig för att efterhand ta över gårdsarbetet. Han har nyligen kommit tillbaka till gården efter att ha varit verksam som kulturvetare och skådespelare samt arbetat inom vården. Ett djärvt kast!  Gården drivs fortfarande som kogård. Det vill säga här finns 18 mjölkkor som producerar mjölk klassad Krav. Detta innebär att den mat som djuren äter är ekologiskt odlad och i huvudsak skördad på gården. Åkerarealen på 29 hektar och ängsmarken på 27 ha är därföri huvudsak brukad och använd för gårdens djur. Ett tjugotal ungdjur och lika många får finns också på Hulta. 

Någon slakt görs inte på gården, men kött kan tas hem styckat och försäljas bland annat till Kretsloppsföreningens medlemmar. Gårdsslakterier börjar komma igen i tiden. I Rimforsa finns nu ett som dessutom lanserar köttförsäljning, över nätet, modernt uttryckt.  En intressant verksamhet som pågått på gården sedan kretsloppsföreningen bildades är samodlingen av potatis. De hushåll som vill, cirka 30 familjer, abonnerar på ett antal fåror, sätter, sköter under sommaren och tar upp när hösten kommer. På en bild i föreningens folder kanman se två glada damer i skördartagen. En text vid sidan om lyder: ”Det är inte bara miljön som tjänar på kretsloppsföreningens arbete. Det har också knutit de boende närmare varandra och sammanhållningen i bygden har blivit bättre”. 

Samtalets kringelkrokar vid kaffebordet, landar vid många centrala frågor för landsbygd och lantbruk. Den där om energi och former för produktion för gårdarna och för samhällets behov är mycket aktuell och viktig. De senaste åren har det här med framställning av biogas kommiti fokus, och såväl stora som mindre, gårdsbaserade anläggningar, byggs i landet för rötning av organiskt material av varierande slag.  Börje är lite tveksam till den satsningen. Gäller det enbart rötning av växtrester och gödsel från djurstallarna så menar han att det är bättre att plöja ner detta än att röta. Rötresterna har något mindre näringsinnehåll när de återgår i kretsloppet och vid nerplöjning av det orötade får man dessutom en bra luftning av jorden och mer organiskt liv. 

På Hulta Norrgård har en helt annan energiproduktion kommit igång under året. En mycket stor solcellsanläggning har tagits i bruk och nu måste vi ut och se på den imponerande anläggningen. Panelerna täcker en yta på 140 kvadratmeter av det perfekt södervända logtaket. Börje redogör för all apparatur som erfordras och speciellt de där mätarna som registrerar producerad, gårdsförbrukad och den energi som blir kvar att leverera, sälja, ut på det allmänna elnätet. Kapaciteten på anläggningen är 20 kilowatt och eventuellt, kanske något mer över tid.  En extra effekt och nytta av anläggningen har erhållits genom att suga, den lite förvärmda luften genom en spalt mellan solpanelerna och taket till den hötorkanläggning som körs någon vecka på sommaren. Den kylning av solcellerna som därigenom erhålles ökar lite deras effekt. Börje och Björn är hittills mycket nöjda och att investeringskostnaden blev lägre än förväntat på hela denna satsning gör naturligt tillfredsställelsen ännu större. 

Min nyfikenhet har påtagligt stärkts beträffande den här typen av energiproduktion. Ser alla mina södervända takytor där hemma glöda i solen.  När vi avrundar våra resonemang om alla dessa möjligheter som gårdsförvaltning och naturbruk erbjuder, så erkänner Börje att han känner stolthet över att nu bo och verka på landsbygden. Uttalandet är lite kryddat. Nedlåtande ord om bönder sitter i, från skol- och arbetsperioder i stadsmiljö.  Men så börjar tiden slita i oss alla. Vi måste ta farväl och fara vidare mot Norrköping. Börje och Björn ser vi, med långa kliv, skynda ner mot ladugården där korna väntar på kvällssmjölkningen. 

Text: Kurt Gustafsson i samarbete med Gunilla Winberg