Läs mer om...

Dokument

Här hittar du arkiverade artiklar

Läs mer

Resor

Arkiverade resor till gårdar

Läs mer

Tidningen

Här hittar du gamla nummer

Läs mer

Hattsjöhult

Vi lämnar stora vägen mellan Eksjö och Nässjö och väljer en mindre väg i riktning mot Grimstorp. Vi befinner oss på det småländska höglandet. Här är mycket skog av blandtyp, med vackra ekbackar (som vi får lära oss är naturliga, inte sådda av människohand) insprängda här och var bland prydliga små gårdar med kor, får, ankor och höns.

Besök hos Marie och Ronnie Johansson på Hattsjöhult


(Grimstorp, Nässjö kommun, Jönköpings län) 

Vi ser en havreåker. Annars är det mest vallodlingar till husdjuren, som breder ut sig mellan skogspartierna. Landskapet är kuperat och väge  n blir allt slingrigare. Plötsligt svänger vi runt en ladugård och är framme på gårdsplanen hos Marie och Ronnie Johansson i Hattsjöhult.   Bland diverse traktorer och andra lantbruksmaskiner ser vi en ridhäst komma ut ur stallet ledsagad av en person som erbjuder sig att söka upp Marie åt oss.

Med dröjande steg öppnar vi grinden till trädgården framför bostadshuset och stiger in.  Det är sen eftermiddag och solen belyser vackert de blommande prydnadsbuskarna vid sidan av huset. Marie är upptagen med beställningar.  Då och då dyker det upp människor, som vill plocka blommor eller skörda grönsaker på egen hand. Betalning sker efter vikt. Till slut lyckas Marie slita sig ett slag för att berätta lite om Hattsjöhult medan vi går runt och beundrar de yppiga grönsakerna och blommorna som växer tillsammans i stora planteringar bakom huset. 

- Sedan 1977 bedriver vi ett småskaligt lantbruk här. KRAV-gård blev vi 1995. Vi odlar grönsakerna enligt FOBOs modell det vill säga att vi använder ett organiskt biologiskt odlingssätt, där vi inte tillsätter någon form av konstgödsel. Till blommorna har vi det vi kallar ”guldvatten” nämligen 10% urin och 90% vatten. Till växterna gröngödsling, som oftast är gräsklipp. Till pumpa och squash bygger vi upp bäddar av halm och hästgödsel. 

- Vi använder alltid täckodling, gör bara små hål i marken, där vi sticker ner plantan eller lägger en utsädespotatis, säger Marie och ser ut över sina odlingar, där det finns 37 sorters grönsaker och kryddväxter, som prunkar i olika land omgärdade av blommande buskar.  Kålgården är imponerande med sin kraftfulla grönkål liksom rödkål, vitkål, blomkål, broccoli, svartkål och flera andra ovanliga kålsorter, vackert inramade av majestätiska solrosor. 

- Jag försöker hela tiden att tala om fördelarna med det organiskt-biologiska odlingssättet för våra kunder, fortsätter Marie.  På min fråga om hon har mer organiserade former av undervisning nämner Marie att den närbelägna Folkhögskolan och Naturbruksgymnasierna i trakten alltid skickar sina elever till Hattsjöhult för praktik . De har även haft många skolklasser från skolorna i Nässjö på besök.  På höstarna leder Marie kurser i mjölksyrning av grönsaker. För det finns det stort intresse i bygden.

Hon är också ordförande i FOBOs lokalvdelning.  Medan Marie tar hand om fler besökare, tittar vi in i växthuset, där kraftiga tomatplantor med mognande tomater, intar en dominerande plats, men också paprika och rödpeppar frodas.  Ronnie, som varit upptagen med annat, förenar sig med oss en stund för att diskutera det andra ben, som gården står på nämligen mjölkkor och skogsbruk.  - Här i trakten är vi numera de enda mjölkbönderna som finns kvar, berättar Ronnie.

- Vi har arton kor, som tillsammans ger 100 liter/dag och det är minimum för att Arla ska komma och hämta mjölken. Vi ger våra djur enbart foder från egna vallar, fortsätter han, så vår mjölk är ekologisk, men vi kan inte alltid ta ut det pris vi har rätt till, eftersom det produceras för mycket ekologisk mjölk i förhållande till efterfrågan. 

- Det är ett tungt och slitsamt att ha mjölkkor, fortsätter Ronnie. Att anställa en avbytare är inte att tänka på. Det blir alldeles för dyrt. Samtalet halkar sedan in på matpriser och det faktum att vi betalar allt mindre för maten i Sverige. Inte heller verkar vi vara beredda att betala lite mer för inhemska produkter av god kvalité.  På frågan om hur de ser på en framtid för gården, verkar både Marie och Ronnie bekymrade. Dottern skulle gärna vilja ta över, men är allergiskt mot pälsdjur och måste därför välja en annan inriktning på sitt liv. 

- Det är klart att man gärna vill att någon ska ta över gården en dag... säger Ronnie.  – Vem vet, kanske det löser sig på något sätt.  Marie följer oss till gårdsplanen, där några av hennes favoriter bland ankorna, guld- och diamantfasanerna, kycklingarna, hönorna och tupparna finns. Ömt tar hon upp ett par ungtuppar och balanserar dem elegant, en i vardera handen. Solen sänker sig över den rika mångfald som präglar Hattsjöhult och det är dags för oss att ge oss av.

Gunilla Winberg, Kurt Gustafsson