Läs mer om...

Dokument

Här hittar du arkiverade artiklar

Läs mer

Resor

Arkiverade resor till gårdar

Läs mer

Tidningen

Här hittar du gamla nummer

Läs mer

Högås Getagård, Vindeln och Hörnsjögården, Vännäs

Turen har kommit till Högås Getagård med Karen Borup-Jörgensen och Hörnsjö gården med Gerd Arnqvist. Två gårdar nära Umeälven vid Vindeln Hörnsjö gården med Gerd Arnqvist. Två gårdar nära Umeälven vid Vindeln

Kommer man genom Vindeln och  åker över bron till södra sidan av  Vindelälven är det vägen till vän- ster ner mot Tvärålund som gäller.  Vi hittar till Högås. Landsvägen går  mellan hagarna med getterna på höger sida och gårdsanläggningen på  den vänstra. Hade det inte funnits  getter hade vi säkert farit förbi. 

38 år på gården 

Karen möter oss vid bilen. En liten brytning på danska ligger kvar  när hon talar. Hon har bott här på  gården i 38 år nu, berättar hon, en  lång händelserik tid.  Vi vandrar upp mellan husen av  olika åldrar, stilar och funktioner.  Ett av husen är den gamla mangårdsbyggnaden som nu mest används som gäststuga.  Ur det nya bostadshuset kommer  en man fram till oss. 

– Det är min gubbe. Han heter Karl  Olof och har genom åren haft skiftande arbeten här längs Vindelälven  och varit bonde, säger Karen.  Vi måste se på trädgårdsodlingarna bakom uthuslängan också. Det  är mest grönsaker och rotfrukter  för husbehov samt några bärbuskar  och äppelträd.

I anslutande gräsvall, som ska bli till hö för getterna, går en slagen stig. När Karl Olof ser  min frågande blick säger han lite retsamt:  – Den där stigen har Karen slagit med lie. För Karen gäller inget annat minsann.  Så går vi ner över landsvägen till skogsdungarna, åkrarna och de inhägnade hagarna för getterna. De betar av gräset i omgångar och håller effektivt björk och aspsly under kontroll.  Det är ett 20-tal pigga och nyfi kna djur som kommer fram till oss. 

– På kvällarna går de alltid självmant hem till stallet eller kanske fjöset och det känns  Hon menar väl att det alltid stryker någon varg eller björn förbi. 

Vid matbordet senare berättar Karen att hon tidigare alltid hade minst ett 30-tal getter.  Hon mjölkade dem och gjorde getost som såldes i den egna gårdsbutiken samt i butiker i  Umeå och på marknader. Men inte längre. Nertrappningen sker gradvis. 

– Jag slaktar här hemma fortfarande. Det fi nns ett nytt litet slakteri i Nordmaling som jag  kan anlita om jag vill sälja köttet. Jag håller på att lägga om nu till små köttgetter, då jag ser  det som en bra framtidsmöjlighet för gården. 

Efter många intressanta år här på Högåsen skulle Karen gärna vilja se en efterträdare. Det  går att utveckla gården. Här finns jord för odling, mark för fortsatt gethållning och hus, inte  minst den gamla mangårdsbyggnaden. För den med rätt blick och fantasi fi nns det mesta.  

– Det ska vara någon eller några som har en djupare känsla för Högås av i dag, annars blir 

– Du känner Gerd Arnqvist, frågar vi Karen? 

– Ja visst, Gerd på Hörnsjögården. Vi är båda med i Kärngårdsrörelsen och så har vi alltid  haft våra djur omkring oss, mjölkat, syrat gjort ost med mera. 

Kurt Gustafsson. Foto Gunilla Winberg.