Nordvästsvensk bygderesa

Första dagens resa är lång; över Älvdalen upp och förbi Högvålen, Sveriges högst belägna by, ett kort möte i Rändingsvallen med  två initierade bygdeutvecklare och vidare fram till Funäsdalen innan kvällen.
 en lockande resan över Flatruets kala ! ällhed nästa dag är storslagen och lockar fram en
lust att vandra ut mellan myrfl ak och fällvidens gråa dungar.


Ljungdalen. Här ett möte med bibliotekarien från Stockholm som nu i Byrådet, efter yrkeslivets tid, fl yttat hem igen för att bidra till bygdens plats på kartanoch fortsatta överlevnad..


En vacker dalgång öppnar sig här mot öster ner mot Svenstavik och Åsarna. Här gick pilgrimsle- den bort mot Trondhejm. Kyrkan i Storsjö är ett stämninsfullt monument över den tiden här i bygden.


Kampen mot avfolkning
Att komma till Undersåker i Åre kommun med bil är inte möjlig
utan en sväng åt Östersundshållet och in mellan Storsjön och Oviksfjället.
Kallbygden intresserar oss kommande dag. Det vackra sjörika landskapet på baksidan av

Åreskutan där bygdens folk arbetar starkt tillsammans med kommunen för att bygden inte ska glömmas bort. Ett besök i den före detta gruvorten Huså talade ett tydligt språk om kampen mot glömska och avfolkning.

Vi hinner också under dage med ett litet allt för kort möte med Ruth Paasche som tidigare drev sin Kärngård Romo.


På vägen till ett möte med stor uppslutning i Hotagen får vi en mycket givande träff med mejeristerna på Skärvången. De
som lyckats med att bygga ett mejeri och en osttillverkning av hög klass med mjölk från större ko och getbesättningar i ett vidsträckt område i Krokoms kommun. Turisterna står i kö för guidning bland de stora ost-
karen och i butiken köpa med sig smakrika ostar av alla valörer.


För att komma till Gäddede för övernattning och på den väg vi valt måste vi runda Hotagsfjällen och köra in i Norge längs tt vattendrag med många sjöar och orter. När man åter är i Sverige och i Gäddede, samisk Tjeedtege, måste man beakta att det gamla kommunnamnet Frostviken används lika fl itigt.
Här är vår FIVH-are, Gustaf Jilkers hemtrakter. Han är på plats detta dygn och vi får bland
annat en initierad berättelse om samekulturens och svensknybyggarnas möten här uppe genomtiderna.

Vi skulle ha behövt en dag extra till i det här området norr om Gäddede. Jormsjöbygden,
Stora Blåsjön med alla boställen längs vägen upp mot Stekenjokk och Vildmarksvägen är sköna
bygder med aktiva människor som arbetar i, ett inte alla årsider, så humant klimat som nu i augusti.


Gruvepokens spår
Ännu har inte snöovädren dragit in över ! ällområdet där den så kallade Vildmarksvägen dra  fram. En vägsträcka som vintertid är avstängd och kan ligga begravd under fl ermeterdjupa snölager till fram i april.

Där uppe på de kala hedarna på en välunderhållen asfaltväg möter vi också spåren av den avslutade gruvsatsningen Stekenjokk. Nu går maskiner där ute på heden för att tona ner gruvepokens spår.


Efter dagsetappen cirka 22 mil är vi på plats i Saxnäs med sitt
vackert belägna vandrarhem.

Kommande dag, lördag, stannar vi kvar i bygden för möte med Jan Hammarsten och för utfl ykter till Marsliden. Författren Bernard Nords inspirerande bygd, I Mars! ällets skugga” ochmden samiska kyrkstaden Fatmomakke.

Jan har tidigare, i många år, drivit vandrarhemmet och varit guide i bygden för många turister. Han
är nu i Länsbygderådets styrelse för Västerbotten och representerar den här länsdelen.
Vi hinner med en liten tur några hundra höjdmeter upp på Mars!jällets sydsluttning till en plats med storslagen utsikt ner över Kultsjön innan det börjar regna.
På söndag kväll är vi redan i Sorsele efter en storslagen resedag öster om ! ällmassivet Södra och Norra Gard! ället. Vid ett uppehåll i Umnäs efter E1-an mot Tärnaby, ställde Hembygdföreningen Gratian upp för att berätta och visa lite av bygdeaktiviteterna och den där önskan om fl er människor till bygden.

I Sorsele, vår nordligaste utpost på resan bor vi på ett litet pensionat sedan några år tillbaka ägt av ett brittiskt par som specialiserat sig på vinterturism, bland annat upplevelse av norrsken i ! ällmiljö. De berättar att de har gäster från hel  världen.

Strax söderut upplever vi Vindelälvens mäktighet på vägen nernmot Blattniksele. Älven bildar
här ett milslångt deltaland som egentligen ska upplevas från hög höjd.

I Vilhelmina framåt kvällen korsar vi för andra gången i livet våra spår. Vi bor även denna gång i Kyrkstaden. Små lägenheter som en gång i tiden var övernattningsplatser inför kyrkobesökare långt utifrån byar och boplatser.

Det har blivit lite glest med besöksgrupper på sträckan neröver mot Hammarstrand och Hovra.
Semestertider och förändrade en orsak men också att fi nna grupper någorlunda nära vår färdväg.

Alltefter vi kommer söderut ljusnar landskapet och de odlade arealerna blir större. Först i trak-
ten nedanför Strömsund syns sädesåkrar som omväxling til vallodlingarna som dominerar
på gärdena mellan älvarna, sjöstränderna och de skogsklädda åsarna. Ännu lever några gårdar
med större kobesättningar kvar i trakterna vilket gör att gräset från vallarna tas tillvara milsvitt
omkring och hindrar att åkrarna åter blir skog som skymmer de många glittrande sjöarna och
älvarna. En träff med företagare i Hallviken gör syn för sägen, som man säger.
En stark turistisk drivkraft som kan sägas gälla var vi än färdats fram dessa dagar, är fritidsfi sket. Här och var ser vi skyltarna om fi skekortsförsäljning. I ! ällområdena är också ripjakten en inkomstkälla för
ortsbefolkningen.


Driftiga utrikesfödda
På vår väg söderut passerar vi samhället Skyttmon. Här får vi syn på de mest häpnadsväckande exempel på  tinnar och torn, uppförda av en excentrisk byggherre i början av 1900-talet.

På vår nästa anhalt, Hammarstrand driver ett par från Holland vandrarhemmet vidare efter många varierande öden
under årtionden. För oss är dessa möten med driftiga utrikes födda människor viktiga kompletterande inslag på temat,
Hela Sverige ska leva.


När vi far vidare följande dag, gör vi ett kort uppehåll i Bräcke, där vi noterar nedlagda industri-
fastigheter i ett för övrigt levande centrum.
I Ånge har vi lyckats med ett snabbinkallat möte med nytänkare av inspirerande kaliber. De arbetar med bygdeutveckling på två spår där en politisk gren, Vår Framtid, stärker kraften i förändringsvinden.

Vem kunde veta, det vi fi ck veta, att gatubelysningen i ett trettiotal kommuner i Sverige släcks och tänds via elektronik-
styrning från Ånge.

Det är lätt att tiden rinner iväg i möten med idérika människor.
Vi ska innan kvällen vara i Hovra i Ljusnans dalgång cirka 13 mil ännu lite längre söderut.
I den gamla nerlagda skolan rivs vandrarhems- och kaféverksamheten även här, av et holländkt par.

När de sedvanliga morgonbestyren är klara och väskorna åter ligger i bilen har vi någon timmas möte i kaféets uteservering med drivande bygdefolk.

Innan avsked från Hovra hinner vi med ett glatt möte vid konstnären Eva Björks Tantmu-
séum efter gamla landsvägen en bit bort.
Sedan bär det av västerut mot de forna fi nnbygderna. Efter en tankning vid bymacken i Los
räddas färden vidare mot Fågelsjö. Av Britta Nilsson, Orsa Finnmarks Bygdekommitte, får vi en bra beskrivning av verk-
samheterna med anknytning till Finnmarkerna.


Övergivna hus

Efter vägen mot Orsa, i trakterna vid Tanndsjöborg ser vi, som på så många andra platser
under resan, fl era hus som stå övergivna.
Resan börjar närma sig Orsa för nattvila. Vi gjorde en liten avkrok på hemvägen följande
dag och besökte Sågmyra någon mil öster om Leksand.
Industriepoken som innebar en stor ylletillverkning har lämnat tomma byggnader efter sig. I en del av dem försöker man skapa nya arbetsplatser och hopp. En verksamhet har hittills lyckats at dra turister in på bygatan.

Med huvudena fulla av intressanta samtal, storslagna vyer och erfarenheter från ett tiotal
övernattningar styr vi så kosan ner mot Mälardalen och resans slut.
Resan kommer att följas upp av ett antal reportage i Miljömagasinet, från möten med aktiva bygdemänniskor.


Text och foto:
Kurt Gustafsson
Gunilla Winberg